Oj, så märklig men ändå naturlig den rubriken kändes att skriva! 🥺 Vi har funderat på hund i flera år, men nu kändes tiden rätt av flera anledningar, bland annat barnens nuvarande åldrar.Båda har länge visat ansvar, både hemma och gentemot aktiviteter och skolan. Aktiviteterna tar mycket plats i bådas liv, vilket i sig är ett ansvar. Men jag älskar hur det påverkar ansvaret för skola och läxor.Barnen är 12 och 10 år gamla och går i mellanstadiet. Att skaffa hund nu blir mer ett gemensamt åtagande än om barnen hade varit 4 och 2 år. Självklart ligger det primära ansvaret på mig och Hugo, men vi kan dela upp och delegera delar av ansvaret till barnen. Vi kan hjälpas åt enklare i barnens nuvarande åldrar.Allt blev klart i somras under semestern. När vi berättade den glada nyheten om vem som kommer till oss i höst brast alla i tårar. Leonore är verkligen en djurvän, och jag vet att hon i sitt vuxna liv kommer att omge sig med hundar. ”Jag har väntat på den här dagen i hela mitt liv.”Vi bor bättre än någonsin och har under sommaren stängt igen vår tomt. Vår lilla kille har stora, fria ytor där alla trappor är begränsade med grind (även inomhus). Vi är mitt uppe i ett konsekvent arbete med rumsrenhet, och det underlättar verkligen att kunna ha altandörren öppen under dagtid. Våra arbetstider har alltid varit flexibla, och på Finnboda jobbar vi sällan samtidigt för att det ska fungera med barnen. Och så nätverket såklart. Vi har en stor familj som ofta ställer upp när det krisar med barn, och nu även hund.Vår kille kom till oss i en tid som vi anser vara perfekt. Nu är han liten, och vi befinner oss i en trygg valpbubbla där dagarna går till att följa en valps rytm. Större delen av dagarna sover han, och när han är vaken leker vi i kortare stunder. Vi upptäcker huset successivt, övar på enkla kommandon, äter och tränar rumsrenhet. Det vi märkt är att han blivit mer trygg och vågar mer för varje dag som går. Det viktigaste under denna allra första tid är att få valpens förtroende och att han förstår att vi är hans nya familj. Om några veckor tar lilla killen sitt 12-veckors vaccin. Efter det kommer vi att börja socialisera honom i andra miljöer än hemmet, träffa hundar som kommer att finnas i hans liv, träffa människor som kommer att finnas i hans liv och delta i valpkurs.I samband med vaccinet ska jag prata med veterinären och sätta en vaccinationsplan för att kunna göra ett pass. Vi ska ingenstans på kort sikt, men på sikt ska vår kille kunna följa med.Vi var fyra, men nu är vi fem. Den här lilla valpen har fört oss ännu mer samman och blivit en mittpunkt. Vi är så kära och njuter av vår lilla bubbla. Tänk så mycket fint vi har framför oss. Vi ska verkligen göra allt i vår makt för att ge vår kille ett rikt liv.Så vem är vår femte familjemedlem? I Grekland diskuterades namn, ena värre än det andra. Jag minns inte vem av oss som föreslog Tzatziki, men alla älskade det! Dock kändes namnet lite långt, så vi letade efter ett smeknamn, och då kom Ziki. Säg hej till Tzatziki Rosas, men som kallas för Ziki 🐶🐶🐶🐶. Ziki är en labrador och kommer från Tingvell’s i Dalarna. Häng med genom våra första dagar tillsammans! 📸👇🏼. En taggad familj påväg till Dalarna 🚘 . Ett första möte, tårarna bara sprutade 😭. Ziki blir tio veckor imorgon, och väger ca nio kg. Ser precis ut som en 🐻. Vi fikade med uppfödaren och fick med oss en massa papper hem, samt startkit i foder. Ziki sa hejdå till mamma Ester och syster Lori, sen gav vi oss av. Det kändes riktigt surrealist att hoppa in i bilen med en valp, VÅR valp. (Ziki till vänster). Bilresan hem gick bra. Han sov mestadels och när han vaknade stannade vi till för att kissa, dricka och gosa. När vi kom hem fick han middag. Vi var lite oroliga att omställningen och bilresan kanske gjorde att han inte skulle ha någon aptit men han slukade middagen. Vi har skärmat av hemmet och Ziki har i princip bara varit på övervåningen. Han har hittat sina favoritplatser att vila på. Under skänken… Under bordet… Och mellan soffan och fönstret 🤎. Nätterna delar vi upp, likt en bebis. Vad är vitsen med att alla är trötta? 😅. Vi avskärmar rummet med kompostgaller och den som har jour sover i soffan. Ziki sover på golvet, på sin pläd eller säng. Han är duktig på att signalera när det är dags. På dagtid blir det nästan inga olyckor inomhus, men inatt var vi inte tillräckligt snabba så en av gångerna hände inomhus. Det är vårt fel och inget vi skyller på Ziki. Det var allt för nu. Vi befinner oss i en ljuvlig bubbla och pusslar och hjälps åt för att hålla igång allt man ändå behöver i vardagen och jobbet. Kommer såklart uppdatera mer om hur det går här hemma, men tänkte summera hur vi förberett oss och vad vi införskaffat. Mysigt sovsällskap medan matte jobbar ❤️
