Ziki har tagit familjen Rosas med storm. Han har under sina dryga veckor gett oss så mycket kärlek och glädje. Det är precis som med barn, hjärtat expanderar och gör plats för villkorslös kärlek. Vi är precis i början av äventyret och tar det fortsatt varsamt. Valpar behöver mycket sömn och vila. Intryck, möten, ljud och nya miljöer gör sitt. Det känns som att Ziki, för varje dag som går, blir tryggare med oss och hemma. Han är orädd och bryter sig fri från utrymmen vi har byggt. Där finns ändå något positivt i det.Att ge Ziki ett meningsfullt liv är vår högsta prioritet, och det känns fantastiskt att barnen är i åldrar där de kan bidra. Vi upplevde oss som tighta innan, men Ziki har blivit en naturlig mittpunkt. Det är ett nytt och väldigt dyrbart sätt att samlas kring.Fördelarna är många och har mest betydelse och tyngd. Men jag upplever ändå några minuspunkter som jag tycker är viktiga att belysa.- Bristande sömnHeeellloooo småbarnstiden 2.0. Då hade man i alla fall hormonerna, något jag inte har nu kan jag säga. Just nu står det 2-0 till Ziki; han har fått oss att göra "det vi absolut inte skulle göra".Mitt i natten har Ziki en aktiv lek- och stojperiod. Efter att han uträttat sina behov är han igång. Ett effektivt sätt att lugna honom och få honom att somna om är att ta upp honom i sängen. Detta är ingenting vi vill ha som vana, men sömnbristen och planerat arbete dagen efter har försvagat vårt konsekvenstänk. Med ett konstant minus gällande sömnen påminner vi oss själva om att detta är temporärt. Han kommer att bli äldre, rumsren och lugnare. Vi får helt enkelt fortsätta vara konsekventa och hjälpas åt.- OroJag trodde det fanns uppfostrande metoder när det gäller barn, men det är ingenting jämfört med hundar 😂😂. Det är mycket att hålla koll på, och vi vill verkligen fostra en fungerande hund, både för Zikis skull och för vår.Miljöträning, passivitet, bra hundmöten, hjärngympa, använda nosen, motion, inkallning, kommandon, ögonkontakt och ensamträning är bara några punkter vi har läst om på sistone. Den sista punkten oroar mig.Vi har inte tränat speciellt mycket på ensamträning. Att Ziki ska klara av att vara lugn och trygg när han är ensam känns oerhört viktigt. Jag har klickat hem två kameror och involverat hela familjen. Kom gärna med era erfarenheter och tips 👏🏼.- TidsplaneringZiki har fått många fina, lugna dagar på hemmaplan. Vi har lärt känna varandra och hans mönster. Att skaffa valp innebär förändringar. Det kräver ännu mer tidsplanering och att justera valpens behov till sitt liv.Vi har hittat rutiner där Ziki, efter sin frukost och när barnen har åkt till skolan, får komma ut. Vi har en skogsdunge i närheten av där vi bor som han tycker om. Där kan han mestadels gå fritt, och efter utomhusvistelsen sussar han sött i några timmar. Det ger oss kvalitativ arbetstid.När han vaknar är det lek och lite träning. Vi övar på allt möjligt, korta men upprepande saker varje dag. Hittills kan Ziki "sitt", "ligg", "vacker tass", "high five", "stanna", "vänta" och "varsågod". En favoritlek är att använda nosen och hitta saker vi gömt här hemma eller på tomten. Just nu försöker jag lära honom "säkerhet". Kommandot slutar med att han sitter mellan mina stående ben. Poletten har inte riktigt fallit ner, men vi fortsätter att öva.På eftermiddagarna brukar tjejerna ta vid. De leker, fortsätter träna, ger middag, kammar och borstar tänder. Han fortsätter sova, men får också hänga med i vardagsbestyren. Det svåraste är att få tjejerna att sluta leka. En valp slutar inte av sig själv, utan det är vi människor som bär det ansvaret. Dock upplever jag att barnen lyssnar in och respekterar/accepterar. Det behövs bara påminnelser ❤️.
