…så att man inte kan slappna av eller tänka på något annat förrän man fått det undersökt? Där har jag varit. Zikis ögonfärg har förändrats och verkar fortfarande vara i förändring. Detta är helt naturligt eftersom han blir äldre.Men på ena ögat har han en brun fläck som går ut lite i iris. Jag upplever också att det ögat är grumligare än det andra. Därför ska vi idag gå till veterinären för allra första gången. Eller ja, han har varit hos veterinären en gång tidigare för vaccination, men ändå. Trots att det nu gått några månader sedan han kom är jag fortfarande nyförälskad. Jag är rent ut sagt helt bänkad av den kärlek som Ziki har tillfört oss. Som hundägare hör det nu till min vardag att småprata med andra hundägare, och det är så, så många som flinar och säger ”Valptiden gör man inte om igen, inte sant?” Jag och Hugo pratade om detta, att vi nog måste ha fått den lugnaste och mest stabila valpen. Ziki känns genomtrygg. Han har verkligen inte varit till besvär, och jag har inte ens blivit arg på honom än. Rumsrenheten och nätterna var lite kämpiga de första veckorna, men det hade vi räknat med. Vi har varit varsamma med vår lilla plutt och introducerat livet, miljöer, människor och andra hundar successivt. Han har alltid haft en pläd med sig när vi lämnat hemmet, och den har blivit en av hans trygga platser. Vi började träna samma dag som han kom och försöker varje dag stimulera hans nos och hjärna.Payback för enkel valptid kanske kommer i kaotisk unghundstip 😅 Jag är så glad att vi startade valpkurs tidigt och har nu anmält oss till unghundskurs med start i januari. Som förstagångsägare är det guld värt att få guidning och verktyg för bästa möjliga kommunikation med Ziki. Och den bästa träningen gör vi egentligen inte där på plats, utan hemma när vi repeterar det vi lärt oss. Just nu ligger mycket fokus på inkallning och följsamhet i koppel.Något som är svårt är att Ziki tror att alla människor och hundar är ute för hans skull. Han viftar på svansen vid varje möte. Människor kan vi numera gå förbi obemärkt tack vare träning. Hundar går också bra – så länge hund och ägare inte stannar. Usch, detta tycker jag är så svårt. Jag vill inte vara otrevlig men vill samtidigt kunna säga: ”Vi är mitt i träning, så att stanna och hälsa passar faktiskt inte den här gången.” Detta är något jag måste lära mig. Det vet jag såklart, men jag tycker det är svårt. Jag är medveten, så jag måste bara våga uttrycka mig. Första, andra och tredje gången kommer det säkert kännas jobbigt, men jag kommer komma in i det. Jag vill bara hamna där Ziki söker min ögonkontakt och jag kan ge honom en frisignal när det är dags att hälsa.Nu märker jag att jag svävade iväg. Mycket i min vardag handlar såklart om Ziki, och under hösten har jag skapat en ny identitet som Zikis matte. Jag bryr mig så ofantligt mycket om honom, och oron för hans öga har smärtat mig. Det kan vara ett födelsemärke, att ögonfärgen fortfarande förändras eller något annat. Jag hoppas på det förstnämnda.Håll tummarna för oss idag 🤞🏼🤎🐶.
