Morgonen startade som vilken måndag som helst. Vinkade av tjejerna till skolan och så begav jag och Ziki oss till skogen. Vi tog vår vanliga morgonrunda. Genom stigar, över berg och mossa.Vid olika tillfällen tog jag upp träningen. Varje gång grävde jag i fickorna efter godiset. Är noga med att stänga mina fickor så att jag inte ska tappa något. Tji fick jag… Allt var frid och fröjd… tills jag kom tillbaka till bilen och stoppade handen i fickan. Ingen bilnyckel.Någonstans ute i skogen, bland tusentals barr, pinnar och löv, låg alltså min lilla bilnyckel och gömde sig. Och där stod jag. Med en frågande hund, en ganska stor skog och en mycket dålig magkänsla. Plötsligt förvandlades vår vanliga morgonpromenad till en omöjlig skattjakt. Utan karta och fasta garantier om att skatten ens gick att hitta.Det var bara att gå tillbaks. Gå på exakt samma platser och titta ner på marken. När vi strax var tillbaks vid bilen hade jag tappat hoppet. Jag kommer inte att hitta bilnyckeln. Svor för mig själv och tänkte att detta var världens sämsta start på dagen.. då glimrade något till. Framför mig på marken låg bilnyckeln. Jag blev så glad att jag började skratta och hoppa. Ziki fattade ingenting 😂. Hädanefter kommer jag bära en väska och separera värdesaker från saker jag stoppar på mig för Ziki. Bajspåse, godis och leksak i fickorna och bilnyckel och telefon i en väska.Detta vill jag aldrig göra om. Snacka om ångest deluxe. Men Ziki klagar inte. Han fick två promenader i en 🙃.-Vad har du tappat under hundpromenaden? Berätta 🐾.
