Man ska aldrig ignorera en magkänsla. När man får en direkt förståelse av något utan att riktigt vara medveten om vad , du vet när du bara känner att något är fel. Så kände jag igår klockan 15.Jag och Ziki skulle åka hem från jobbet och tog en liten kissrunda. Ziki gick in i sitt mode för att göra nummer två. Jag tog upp en bajspåse ur fickan och blickade ut över det fina vattnet när min uppmärksamhet vändes tillbaka till Ziki. Varför hade han börjat gny?Ziki krystade utan framgång. Han gnydde och tittade oroligt bakåt, som om han tänkte: ”Varför kommer ingenting?” Jag undrade samma sak.Vi åkte hem och jag googlade ”hund och förstoppning”. Jag kände direkt att detta inte var Zikis fall. Vid 17.30 gick vi ut igen och samma sak hände. Krystande utan resultat.Hugo hade hunnit till jobbet och jag var ensam i all logistik. Jag ringde några samtal och ordnade hjälp med hämtning och passning av barnen. Därefter ringde jag veterinären och berättade om min oro och Zikis avvikande beteende de senaste timmarna. Veterinären bad oss komma in, vilket vi såklart gjorde.Plutt 🥺 Vi togs emot av världens härligaste sköterska. Ziki charmade henne direkt under besöket. Efter undersökningen ville hon att vi skulle testa Microlax innan vi träffade veterinären. Det började verka direkt och vi sprang ut på parkeringen. Ziki drog nästan omkull mig och äntligen kunde han göra nummer två med framgång.Jag hade aldrig känt mig nöjd om jag inte fick reda på vad som hade orsakat blockeringen. Jag drog på två bajspåsar och började känna igenom hans avföring (denna omsorg får ENDAST mitt pälsbarn och barnen, vid Hugo går min gräns 😂).Min intuition hade stämt. Jag hittade en pinne som var lika lång som mitt lillfinger. Jag tog med mig pinnen, i påsen, in till sköterskan.Beviset ligger på britsen Väl inne igen bekräftade sköterskan att pinnen hade varit orsaken till blockeringen. Hon undrade om vi kände oss nöjda där eller om vi fortfarande ville träffa veterinären. Jag vände på frågan och undrade vad hon rekommenderade.Vi valde att stanna vid det och åkte hem. Besöket landade på 44 kronor 🙈. Ziki var helt slut efteråt och en enorm klump av oro släppte. Han är hopplös och kan inte gå förbi en pinne utan att börja gnaga på den. Vi får fortsätta fostra honom i rätt riktning här.I morse var han återigen sig själv och har gjort sina behov normalt. Igår var första gången vi upplevde oro över hans hälsa. Kärlek gör en sårbar och skör. Jag vill skydda honom med mitt liv, precis som barnen. Än en gång slog det mig hur lik kärleken till djur och barn är.Man älskar på samma sätt ♥️
