I lördagskväll fick jag lite panik. Veckan var redan förbi och jag hade inte hunnit springa på min mil. Innan barnens middag gav jag mig ut i ett nytt spår och tänkte att fem km inte skulle vara några problem. Det gick sååååååå dåligt. Jag var otaggad. Jag kände mig stressad för att barnen fort var vakna och inte hade fått i sig middag än. Jag hittade alla möjliga anledningar till att det skulle gå dåligt och jag kom inte ifrån min inställning. Det var riktigt tungt och jag ville stanna precis hela tiden. Jag stannade och sparkade i marken för att jag inte ville. Problemet var att jag var mitt ute i skogen så jag var tvungen att ta mig runt slingan för att komma hem. Fem km senare var jag hemma och ändå nöjd för att jag tog mig ut. Söndagens löpning gjorde jag som jag brukade och väntade med löpningen tills alla sov. Tills allt var klart och jag bara var min egen för ett par timmar. Jag ville inte springa i skogen igen utan tog en annan runda. Gårdagens skitrunda använde jag som motivation och jag hade helt enkelt en helt annan inställning. Denna gång svävade jag fram och jag stannade inte en enda gång men det allra viktigaste var att jag kände att jag hade roligt igen i löpningen. Så min mil sprangs in i helgen och nu ser jag fram emot en eller två dagar med styrketräning. Nu vill jag lyfta tungt och flåsa på något annat sätt men senast onsdag ska jag börja springa in min mil för denna vecka. Tills dess kör jag pass ur ”Superkroppen” med Hugo som coach. Bästa boken, den är så enkel att bläddra i och hjälper mig att få min träning att bli gjord. Du kan beställa din bok här.
