<p style="text-align: center;">Jag bestämde mig imorse för att gå ut och springa när barnen hade somnat. Vid nattningen höll jag själv på att somna, det kändes tungt men jag hade bestämt mig för flera timmar sen. Jag skulle springa 5 km igen. Sist jag sprang fem kilometer eller mer var innan graviditeten med Leonore. Det är härligt att springa när det regnar. Doften av regn gör mig lugn och att fokusera på att hoppa över alla sniglar hjälpte mig att tänka på annat när det kändes tungt.</p> <p style="text-align: center;">Jag identifierar mig som en aktiv mamma. Aktiv i min föräldrarroll och som en del av mig själv. Under de senaste åren har jag lärt mig att träna, och jag har fått ta emot det positiva med träningen. Eller det som jag upplever som positivt iallafall. När jag lyckas springa fem kilometer utan att stanna, med ett bra och lugnt tempo på 05:40 minuter per kilometer känner jag mig stark. Mer psykiskt stark än fysiskt stark. Och jag känner att jag nu är tillbaka och jobbar där jag stannade av innan min senaste graviditet.</p> <p style="text-align: center;">Man behöver inte tävla mot andra, men tävla gärna mot dig själv. Sätt rimliga mål, för det är så jädra härligt att kunna nå dom relativt snabbt. Det är hjärngympa att puscha sig själv. Alla dagar är man inte på topp och ens välmående bör man ta i första hand. Men när du orkar, försök slå dina egna rekord. När det bränner i mina ben, när huvudet säger till mig att sluta så har jag en stark målbild. Jag ser mig själv leka med två springande tjejer. Jag ser mig själv orka stå på händer, leka kull, kasta mina tjejer i vattnet. Jag tänker på leken och då vägrar jag ge upp. Hjärnan blir då starkare än mina ben och min impuls att stanna.</p> <p style="text-align: center;">Kör bara, kör =)</p> <p style="text-align: center;">Innan</p> <p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;">Efter. Dyngsur men jätteglad</p> <p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;"> </p>
