I annonssamarbete med Albert Bonniers Förlag Jag känner mig oerhört ärad över att i förra veckan få träffa och intervjua mina författaridoler Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. Alexander och Alexandra bestämde sig för att skriva deckare tillsammans under namnet Lars Kepler och 2009 kom deras första bok Hypnotisören. Nu är Lars Kepler decenniets mest lästa författare i Sverige och deras böcker ges ut i fler än sextio länder. Vi gjorde denna intervju för att vi närmar oss den 21a oktober. Datumet då den åttonde boken släpps, ”Spegelmannen”. ”En ung kvinna försvinner när hon är på väg hem från skolan. Fem år senare hittas hon mördad på en lekplats mitt i Stockholm. Via övervakningskameror lyckas Joona Linna spåra ett ögonvittne. När det visar sig att vittnet är en psykiskt sjuk man som inte har några som helst minnen av det han såg tar Joona kontakt med hypnotisören Erik Maria Bark”. & vore det inte fantastiskt att få boken hemskickad till sig? Nu har 10 stycken chans att vinna Spegelmannen! ♥️. Motivera nedan i kommentarsfältet varför just du ska vinna. Tävlingen avslutas vid boksläppet, 21a oktober. Använd en Mail som jag kan kontakta dig via. Men nu ägnar vi oss åt intervjun! – Berätta om resan ni har gjort under de senaste 11 åren! Oj... När vi började skriva tillsammans visste vi inte ens om vi skulle bli publicerade och vi skickade in bokmanuset till ”Hypnotisören” till Bonnier anonymt. Vår plan var verkligen att hålla oss hemliga bakom pseudonymen Lars Kepler. Men när våra agenter tog med manuset till ”Hypnotisören” till bokmässan i London 2009 blev den ”the Book of the fair” och såldes till en massa länder. Då fick vi ett slags svindel. Det hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Resan som vi har gjort har vi gjort tillsammans och det har varit underbart att skriva tillsammans under namnet Lars Kepler. Under dessa år har vi faktiskt hela tiden känt euforin att samarbeta och de enorma berättarmöjligheterna som finns i thrillergenren. – Varför skriver ni under pseudonymen ”Lars Kepler”? Det var för att kunna skriva tillsammans. Vi var tidigare relativt smala, "litterära" författare som skrev väldigt olika. Och eftersom vi alltid tyckt mycket om att göra saker ihop, drömde vi förstås om att kunna skriva tillsammans. Det visade sig dock vara svårare än vi trodde. För oss var nyckeln till samarbetet att skapa Lars Kepler för att kunna överge Alexander och Alexandra och kliva in i en helt ny författare. -Hur blev ni avslöjade? Det blev en stor media jakt 2009. Redan på bokmässan där i London började det spekuleras i vilka som var författarna bakom Lars Kepler. En sen sommarkväll i vårt sommarhus på Västkusten såg vi plötsligt konstiga ljus i trädgården. Det visade sig vara journalister från Aftonbladet och deras ficklampor. De knackade på dörren och hade vår bok ”Hypnotisören” i handen och sa ”Erkänn att det är ni som är Lars Kepler!”. I samband med detta anordnade Bonnier en stor presskonferens där vi tillkännagav att det var vi som var författarna. Till en början var vi rädda för att hela den här underbara kreativiteten som vi upplevt tillsammans skulle förstöras av avslöjandet, att känslan av Lars Kepler skulle försvinna när gardinen åkte upp, så att säga. Men med facit i hand blev det faktiskt bra, för sedan dess kan vi träffa våra läsare, vi kan göra all research som vi vill helt öppet - Så tack för det Aftonbladet! – Apråpå det, som läsare får man komma i en massa nya miljöer, man träffar poliser, psykologer, kriminella och så vidare – gör ni en massa research eller hur går det till? Research är jätteviktigt för oss och något vi lägger ned mycket tid på. Research är en stor del av själva skrivprocessen då våra böcker står med ena benet i den autentiska verkligheten och det andra benet i fullständig fiktion. ”Man kan läsa om pistoler men det går inte att jämföra med att verkligen skjuta med en pistol och känna stöten av rekylen i axeln”- Alexander Som författare vill man ta med sig läsaren på en otroligt spännande och vild resa och då är det viktigt att att samla en massa specifik kunskap. Vi har till exempel varit inne i isoleringscellerna på fängelseanstalten Kumla och känt doften utav instängdhet. Det var så tydligt vilket hårt straff det är att inte ha sin frihet. Vi har varit nere i fängelsekulvertarna och betraktat väggmålningarna, sett de otaliga slussarna som liksom stoppar all rörelse framåt. ”Sättet som de intagna rör sig på… Dom är inte på väg någonstans”- Alexandra -Hur är det att arbeta med sin partner? För oss är det så vårt liv har sett ut de senaste tio åren. Vi har stor respekt för varandra, vi lever i ett jämnställt förhållande och att skriva tillsammans är som att alltid föra ett pågående samtal. Det fördjupar vår relation. – Vilken bok i serien är er personliga favorit? Trots att böckerna är delar av en serie så kan man läsa varje enskild bok för sig eftersom varje bok har en slutförd händelsekedja, ett fall som påbörjas och avslutas. Men det är svårt att peka ut en favorit. Böckerna blir som ens barn. Helt olika men man älskar dom lika mycket. Alexander: Min personliga favorit är nog Sandmannen. Alexandra: Hypnotisören för att den bär med sig en vild historia och var starten för en häftig livsresa. – Vad är det viktigaste för er när ni skriver en bok? Finns det ett ”recept”? Det finns det säkert men vi kan bara tala för oss själva. Vi vill att våra böcker ska ha ett högt tempo. Men trots det snabba händelseförloppet vill vi gestalta komplexa karaktärer och en psykologisk trovärdighet. Vi vill att man ska förstå varför saker och ting sker – men det viktigaste av allt är att det finns ett hjärta i böckerna. Att läsaren, trots att det är läskigt och våldsamt, ska känna empati för karaktärerna. Och just för oss är det tillfredställande att skriva thrillers eftersom vi vet att våldet och skräcken kommer att bytas ut mot en jakt på svar, gärningsmannen kommer att stoppas och allting kommer att sluta bra. Det är en tillfredsställande resa från kaos till ordning, från orättvisa till rättvisa. -Vad inspirerar er? Vi älskar att läsa själva. Vi är bok, film och tvseriemänniskor. Sen är det givetvis livet självt som inspirerar oss! Det är fantastiskt att befinna sig i det kreativa flödet precis i början av en skrivprocess när vi diskuterar intrigen och fyller hemmets alla väggar med lappar på alla scener och vändpunkter. Och sedan när det är dags att börja skriva gör karaktärerna precis så som dom vill. De börjar leva och det är magiskt. – Har ni några råd till den som drömmer om att bli författare? Ge inte upp. Och när man börjar är det klokt att ha i åtanke att allt inte kommer bli perfekt omedelbart. Skrivandet är lite som en målning, man måste fylla på den med lager på lager. Fortsätt att skriva och tappa inte självförtroendet. Tro på dig själv och din röst. Skriv en bok du själv skulle vilja läsa. – Kommer vi att få läsa mer om Jona Linna? Ja! Vi skrev ”Spegelmannen” under två års tid och det är en märklig känsla när man har skrivit klart. Varje gång känner man sig urlakad och tom och tror att man aldrig mer kommer kunna skriva en bok igen. Men hittills har det faktiskt bara gått några dagar innan en ny idé har infunnit sig. Vi skriver redan nu på nästa bok om Joona Linna... 5 snabba avslutande frågor: – Vilken bokkarakär hade ni velat vara för en dag?/ varför? Alexander: Sherlock Holmes. Med hans otroliga iakttagelseförmåga och logiska tänkande. Alexandra: Herr Nilsson, han som alltid sitter på Pippis axel. Han verkar ha ett fint liv och har en söt kofta. – Favoritbok som barn? Alexander: Allrakäraste syster av Astrid Lindgren Alexandra: Barnens bibel – Morgon eller kvällsmänniskor? Alexander: Jag älskar tidiga mornar men har alldeles för dålig karaktär för att jag stannar uppe sent med Alexandra. Alexandra: Kväll. Jag är en sådan som aldrig vill gå och lägga mig för jag vill inte att det roliga ska ta slut. – Vilket var favoritämnet i skolan? Alexander: Jag var inte jättebra i skolan. Var kanske en drömmare, men jag gillade fysik, den tillämpade matematiken, krafter, motkrafter och rörelseenergi. Alexandra: Jag är en lärardotter och skolan har alltid varit extremt viktig. Min storebror var jätteduktig i skolan så jag kunde inte vara sämre. Jag tyckte om allt förutom matte. – Aldrig mer få skriva eller aldrig mer få läsa? Alexander: Vilken hemsk fråga! Men aldrig mer få läsa, jag måste få skriva! Alexandra: Samma. Vi är ju författare…
