<p style="text-align: center;">I intensiva småbarnsår är det inte ofta man är ensam. Speciellt med en bebis som i princip bor i ens famn. Men man hittar sina tillfällen, ens andrum i vardagen till att vara helt själv. För några år sen skrämdes jag av att vara ensam, ville alltid ha folk omkring mig. Idag värderar jag tiden att vara själv en stund på ett annat sätt. Det är skönt att få vara tyst, gå in i sig själv och tänka. Då menar jag inte att man ligger och pillar på telefonen.<em> Här kommer mina knep till att få lite Paula-tid i vardagen:</em></p> <p style="text-align: center;"><strong>* Efter</strong> läggning så behövs det ibland handlas något. Eller så behöver något slängas. Ofta gör jag mig själv frivillig, att få sätta mig i bilen med bra musik och bara få vara tyst en liten stund. Det tycker jag är härligt.</p> <p style="text-align: center;"><strong>* Efter</strong> middag är det oftast dags för bad. Vi är alltid tillsammans på eftermiddagarna och jag och barnen har oftast hängt något timme ensamma innan Hugo kommer hem. För det första vill Hugo också umgås med sina barn så han tar oftast badet och jag plockar undan. Här likaså, att få fixa i köket är också skönt för det blir ett tillfälle att vara ensam.</p> <p style="text-align: center;"><strong>* Jag</strong> har i hela mitt liv hatat att springa/jogga tills jag fick barn. Men det ändrades också, löpturen blev ett tillfälle där jag fick vara ensam. Båda mina barn är alltid välkomna i min träning men just löpningen har jag hållt för mig själv. Jag älskar löpningen, den ger mig andrum, rum för att utvecklas och rum för att låta tankarna vandra fritt. Det ger mig också chans till att få ett starkare pannben. Vissa har trädgårdsarbete, måla eller kanske matlagning. Jag har löpningen.</p> <p style="text-align: center;"><strong>* Med</strong> smått är det en del vakentid om natten. Med Molly var vi lojala ( läs tokiga) och var uppe båda två. Det resulterade i två trötta föräldrar om dagarna och det blev en hel del onödiga bråk. Nu är nätterna mitt ansvar och när Leonore vill gå upp på morgonen (oftast mellan 07-08) så får hon mysa med Hugo och han ger mig en liten stund att sova ifred. Den känslan att veta att man får slumra om en liten stund ensam i sängen är magisk.</p> <p style="text-align: center;"><strong>* Ibland</strong> lägger jag mig i ett bad för att uppnå den känslan som jag känner i ovanstående exempel. Men jag är för rastlös och njuter inte lika mycket i ett eget bad. Då vill jag hellre bada med barnen för att få leka!</p> <p style="text-align: center;"><em><strong>Värderar du denna typ av egentid? Hur hittar du den i vardagen?</strong></em></p> <p style="text-align: center;">Med egentid i bilen hinner man med att ta en massa selfies också! =)</p> <p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;">