Usch jag har inte velat ge mig in i debatten om "komikern" som har en låt om att ha sex med barn. Jag har aktivt valt att inte gå in på Spotify och lyssna på låten för jag vill inte höra. Jag har läst texten och det har varit mer än nog - där kände jag att min gräns passerades med stora kliv. Lejonmamman i mig vaknar när jag läser sån skit och över att det finns dom som är så sjuka i huvudet att de antingen gör de sakerna eller gör låtar om det. Bästa Elaine har tydligt markerat mot den här låten och att den inte borde finnas på Spotify. Cissi Wallin och Mia Skäringer också. Sagt ifrån att det här är inte roligt, det är bara vidrigt och borde inte finnas på just Spotify. Då börjar vänner till komikern och andra komiker skrika om censur och yttrandefrihet. Det är inte censur att ens låt blir borttagen från EN plattform eller att folk visar missnöje. Snälla nån. Och yttrandefrihet - om det är sånt som ska föras fram i yttrandefrihetens namn så kan den ta sig. Visst är det viktigt med yttrandrefrihet, jag skulle inte vilja leva i ett land där staten bestämmer vad man får säga eller skriva in i minsta detalj, men ibland tycker jag den värnas för högt. Måste man alltid ha rätten att få säga vad man tycker? När vi har nazister som står på politikerveckan i Visby och säger avskyvärda saker som får en att rysa av obehag. När rasismen breder ut sig i Sverige. Och när det tydligen är helt okej att sjunga om att det är nice att knulla spädbarn. Borde det inte finnas gränser som inte ska passeras? Vi har hets mot folkgrupp som undantag i lagen och där tycker jag barn borde räknas in som folkgrupp faktiskt. Dem som inte kan försvara sig, dem som behöver skydd. Sen tycker jag det är hemskt att komikerns familj och vänner och klubbar som har stand-up fått ta emot hot och hat. Jag tycker det är rimligt att HAN får hat för den vidriga låten men inte heller borde han få hot. Man kan fördöma utan att vilja skada en person. Säg att du tycker det hen gör är åt helvete och att du markerar emot men ge dig inte på den med hot eller dens familj. Det är också en gräns som inte ska passeras. Jag tycker LadyDahmer skrev ett bra inlägg om nyanser i debatten och resonerar klokt men samtidigt tycker jag inte vi kan kalla allt för konst och då ska det vara okej. Hur är det konst att skriva en vidrig låt som bara öser ur sig hemskheter? Vart är alla dem nyanserna som ska göra det djupt eller betydelsefullt? Visst kan det vara ett bra sätt för folk som varit med om trauman att skämta om dom för att bearbeta för humor kan vara ett bra sätt att hantera saker på, men blir det inte fel när andra tar sig rätten att skämta om det? Jag ser heller inte hur det är ett skämt att skriva en vidrig låt som bara är vidrig. Vilken del i det är kul? När ska skrattet komma? Nej jag förstår inte alls tankegångarna faktiskt. Jag förstår inte heller männen som ger sig in i debatten. Som i krönikor och poddar promt ska måla upp dom som tar fajten som hysteriska moralister till kvinnor. Okej - håll inte med och ta inte fajten men ge fan i att kasta skit på dem som vill göra skillnad. Hela debatten får mig att bara vilja slå något riktigt hårt
