Jag kände mig nästan som Pippi Långstrump efter kommentarerna på inlägget om vår måndagskväll i parken. Inte för att jag nödvändligtvis kände mig tokig under tiden men med kommentarerna som kände jag att nu har Pulkan tydligen tokat till vardagen (i andras ögon) 🫣😂 Förvånad över att Molly dricker cola på en måndag, ni som annars känns som sådana ”hälsomänniskor”… Hur tänker ni kring barnens kost, främst socker (godis, fika, läsk osv)? Både jag och Molly tog varsin Cola Zero till maten och Leonore fick en Smakis. I det vardagliga är det vatten till maten som gäller och godis är något som hör helgen till. MEN vi tror inte på totalförbud och att vara superstrikta. Vi fikar gärna emellanåt som vardagsmys och ibland kan man få go-dricka en helt vanlig måndag. Som ”hälsomänniska” tänker jag att frukt och grönt alltid ska vara närvarande, att vi äter varierat och att barnen får prova sig fram smakmässig, och att aktivitet & rörelse är en naturlig del av vardagen. Men att mat inte heller ska vara fullt av no-nos och bli något triggande förbjudet. Självklart är det upp till oss föräldrar att se till att det blir en bra balans och att barnen inte själva behöver göra valet mellan nyttigt/onyttigt utan att mat får vara just bara mat. Jag reagerar dock också på att invändningen bara gäller Mollys cola (zero) och inte Leonores Smakis. Där Smakisen faktiskt innehåller bra mycket socker - colan gör det inte - ändå ses colan som mer onyttig på något sätt. Visst är colan dålig för ex tänderna och ska begränsas av såna själ men just sockermässigt är det ju inte den som är boven på bordet. En annan undrade: Jag undrar isåfall mer varför Leonore sitter PÅ bordet och äter 😂 Blev helt förvånad, låter man sina barn göra så? En grej är väl hemma om man nu tycker det är okej (?) men offentligt? 😅 & där var svaret att hon var för kort för att nå upp till bordet när hon satt på sitsen. Det var ett sånt där picknickbord där stolarna sitter fast med bordet och inte går att justera och om hon satt där nådde hon inte fram till bordet 😂Hon var för liten för bordet helt enkelt! Och jag reflekterade nog aldrig ens över att det skulle vara en ”grej”? Självklart skulle hon inte få sitta på bordet på en restaurang, eller sitta och grisa ner bordet om hon hade leriga skor. Men jag tänker att just såna där parkbord är ju verkligen inte rena för fem öre och får både fågelskit och pollenskräp och jag vet inte allt på sig - tänkte att just den formen möbel är det okej för ett barn att sitta på? Men jag kanske tänker fel?😅 Det jag tänkte komma till är att både få en cola till maten fast det inte är helg eller att få äta middag PÅ bordet någon gång (kanske göra koja UNDER och äta maten på golvet ibland?) är sådant vardagligt yolo jag vill att mina barn ska få. Precis som att ta ett iskallt dopp helt spontant. Att få bryta mot dom vardagliga rutinerna och göra småtokigheter. Det är guldkorn i vardagen och sånt som jag tror GÖR mycket av barndomen. Att man har sina trygga ramar och rutiner men får gå ifrån dom ibland och leka till det. Tänk vilken hisnande tanke det är när man själv tänker tillbaka på sin barndom att ha vetskapen att JAG i detta nu SKAPAR två barndomar. Om massor av år kommer mina barn se tillbaka på den här tiden och allt som liksom var deras uppväxt. Det fina är ju också att man får en ny chans varje dag att skapa barndom och just därför blir det extra lockande att ta en parkmiddag på bordet med bad en måndag i maj. Kanske blir just det här ett minne som Molly återberättar för mig om 20 år - hur ballt är inte det?
