Det blev turbulent i kommentarsfältet tidigare i veckan efter att jag skrev om mammamagen. -Det var jag som bidrog till kroppshets -Det var falskt av mig att skriva om bristningar och lös hud och visa upp en vanlig selfie iförd sport topp i spegeln -Min mage jämfördes med Fokis som precis gjort en plåtning tillsammans med tidningen Mama. Hon är tydligen modigare än mig 1. Jag har aldrig låtit min kropps utseende hindra mig. Jag har gått i badkläder varje sommar, och fick senast under resan till Maldiverna massor med kommentarer om just kroppen. Den ena elakare än den andra. Så det känns som att folk som vill trycka ner på sociala medier tar kappan dit den vänder. Allt man gör är egentligen fel, och det känns som att det spills mer energi hos den personen än den hen väljer att kritisera. Jag ser många segrar i mitt tankesätt kring kroppen idag. För 10 år sen var jag rädd för muskler och vågen. Vågen styrde allt! Efter kidsen fick jag ett annat mindset och väger mer än förr, men har också byggt upp mer muskler än förr. min kropp har sett SJUKT olika ut de senaste åren. Tror jag gick upp 25 kg med Molly och 15 med Tiki 2. Vem har sagt att man enbart kan få bristningar på framsidan av magen? Jag fick mina på sidan och också lite på rumpan. Varför skulle jag fota bristningar på rumpan? Vad hände med ”stopp min kropp”? Har ni den blekaste om hur de påverkade mig när de kom? Visste inte att de fanns rank på bristningar, jag har upplevt de individuellt. Läs mitt tidigare inlägg om bristningar HÄR 3. Min yngsta blir tre i år. Foki har en pluttis på någon månad. Min kropp har haft mer tid att återhämta sig och tycker att hon tänker klokt. Att hon fokuserar på sitt och bebis välmående istället för mage och kilon är bara rätt. Men att enbart hon skulle ha rätt till att prata om en mammamage köper jag inte för jag har också burit barn. Och absolut jag har tränat, men det förminskar inte mig för det. Läs mitt tidigare inlägg om mammakroppen HÄR Var nöjd med allt som livet ger, och allting runt omkring du ser!
