Vattenkrig på kyrkogården | Paula Rosas blogg

” Vattenkrig på kyrkogården? Hur tänkte ni där? Eller tänkte ni inte alls på de sörjande människor som varje dag besöker kyrkogården? Det kan ha varit bland det mest respektlösa jag har sett på sociala medier. Passar bättre hemma i trädgården än på kyrkogården dit man går för att minnas nära och kära och för att få en tid med lugn och ro. KYRKOGÅRDEN ÄR INGEN LEKPLATS”.

Jag startar veckan med att besvara detta. I fredags var årsdagen för min morfars bortgång och givetvis besökte vi honom på kyrkogården.

Det var jag, barnen, mamma och min styvpappa. Vi vattnade hos morfar och satte dit en ny skulptur av en fågel. Barnen ser morfar i fåglarna och kan säga ”titta där är Moffi” när en fågel flyger förbi.

Eftermiddagen var varm och vid vattnet ledde ett skvättande till ett vattenkrig, därav helgens reaktioner.

Jag förstår reaktionerna. Givetvis är kyrkogården en plats där sörjande ska visas respekt. Vi hade aldrig låtit skvättandet leda till ett vattenkrig om vi hade haft andra människor i närheten. Ni som har varit på Skogskyrkogården i Stockholm vet om att kyrkogården är enorm. Vi var alltså ensamma och inte en endaste människa var i närheten. Vattenkriget ägde rum runt platsen där det finns vatten och på en stig, inte i närheten av några andra gravar.

För två år sedan gick min mormors livskamrat, min mammas pappa, min morfar och barnens gammelmorfar bort. Sen dess har ingenting varit sig likt. Det har varit tufft att leva med sorg, framför allt för mormor och mamma. Det var fint att se mamma skratta av vattenkriget på en tung och sorglig dag.

Givetvis är kyrkogården en plats där man visar respekt gentemot sörjande, men jag ser inget fel i att skratta och ha det roligt om de inte stör någon annan. & jag vill ännu en gång poängtera att vi aldrig hade låtit det hända om andra hade varit i närheten.