Har du civilkurage? Att ha civilkurage är att man har mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Jag tror att när vi tänker på civilkurage tänker vi på situationer där det uppstår bråk och man vågar "lägga sig i". Eller kanske när ett barn verkar fara illa. Eller att stå upp för en kollega på jobbet kanske. Vad tänker du på med ordet? Och tror du att du skulle agera på ditt civilkurage? Jag läste att Regina var med om ett slagsmål vid tåget mellan en man och en kvinna där kvinnan spottade på mannen och han reagerade med att slå ner henne och sparka på henne (!). Regina gick fram för att ingripa men gjorde det inte sen - hon frös. Det slutade med att en annan kvinna ingrep och drog ifrån dem från varandra och löste situationen. Regina skriver om att hon verkligen trodde att hon hade civilkurage och skulle ingripa i en sån här situation så hon blev fundersam efteråt. Jag började också tänka på det hela. Skulle jag ha lagt mig? Det är lätt att säga att "ja självklart, jag skulle flyga på mannen och be honom fara och flyga och ropa in hjälp från andra". Men jag tror det är omöjligt att veta om hur man skulle vara när det verkligen gäller. Visst är det så att vi människor är gruppstyrda också? Att vi väntar in att någon annan ska ta initiativ och då är det enklare för oss att haka på. Man vill inte vara den som tar första steget och kanske gör bort sig, har missbedömt situationen eller inte får uppbackning. Något jag tycker är viktigt är att man som medmänska sluter upp och stöttar den som vågar ingripa. Det är lätt att titta bort och tänka "ja men nu löser hen det där så bra då slipper jag" men där borde alla våga stanna upp, fråga om hen behöver uppbackning och stanna kvar på platsen. Vittnen kan behövas. Det kan behövas att någon ringer polisen och främst behöver den modiga få känna stöd! Jag tror kanske det tar emot extra mycket att gripa in som ensam kvinna när det är en man som är aggressiv. För rent generellt har män övertag fysiskt. Skulle jag vågat gå emellan? Eller skulle jag tänka på Molly och Leonore och att dom ska få hem sin mamma? Jag vet faktiskt inte. Jag vill tro att jag skulle börja med att ringa polisen och sen närma mig paret för att få mannen att sluta. Kanske söka stöd i förbipasserande. Men det är ju hur jag tänker logiskt. Kanske är det som Regina skriver att kvinnan som ingrep sa att det är reptilhjärnan som regerar och avgör om man agerar eller inte. Det finns inte tid för eftertanke. Jag tror dock att om det var ett barn inblandat skulle mamma-reptilhjärnan i mig vakna garanterat. Då är det kanske lättare att se förbi den egna rädslan. Har du agerat med civilkurage i någon situation någon gång? Vad var det för situation och hur gick det sen - blev du skadad? Lyckades du avstyra faran? Slöt fler upp med dig? Berätta gärna!
