…ett påsklov utan ett besök på akuten? Vår gårdag fick en oväntad vändning, och en olycka kommer alltid plötsligt. Vi var på vänners lantställe och hjälpte till att sätta upp en studsmatta. Barnen hjälpte delvis till, men gjorde också annat runt omkring.Plötsligt snubblade Molly med en yxa i handen, som slant och hon högg sig själv i knät. Allting gick så fort och ingen av oss fattade vad som hänt. Det gick så fort att Molly aldrig hann reagera på smärtan. Jag blev handlingsförlamad, men tack gode gud agerade Hanna, min vän och barnens vänners mamma. Vi la ner Molly i blåbärsriset och drog upp byxorna för att lokalisera såret. Hanna delegerade övriga barn att hämta diverse saker. Hon lade tryck på såret och tejpade Mollys knä. Gav mig instruktioner om vart närmaste sjukhus låg.Vi fick in Molly i bilen och så for vi. Molly, hennes bästa kompis Ella och jag. Jag satte varningsblinkers utanför entrén och tillsammans med Ella fick vi in en haltande Molly genom entrén till väntrummet. "Vad har hänt?" undrade sjukhuspersonalen.”Hon har yxat sig själv i knät,” svarade Ella.Vi fick komma in i ett rum direkt, och efter en snabb inskrivning rengjordes såret. Det var ett ytligt men djupt jack. För första gången i livet fick hon känna på smärtsam bedövning. Ella och jag höll henne hårt i händerna och tröstade henne genom processen. Efter det syddes jacket. Efter sjukhusbesöket och all dramatik stannade vi till på macken och köpte glass. Vi mötte upp Hanna och småsyskonen. Det gick illa idag, men det hade kunnat vara betydligt mycket värre än stygn i knät. Yxan hade kunnat träffa precis vart som helst. Tack livet för att jag fick hem Molly. Tack Hanna för att du agerade när jag frös till is. Tack all personal för att ni gav Molly snabb hjälp och lugnade henne genom en smärtsam process. Och tack Ella för att du är världens finaste vän. Det var så fint att se när du la ditt huvud på Mollys bröst för att hon skulle slippa se bedövningssprutan, och när doktorn sydde ihop jacket ❤️❤️❤️.
