”Vad smal du har blivit!”. Dag nio på kostschema och vätska har försvunnit. Första veckan var rätt så extrem. Men jag blev glad, inte för kommentaren om att jag såg smal ut. Utan för att det inte triggade. Med ätstörningar i bagaget är jag stolt över att jag i många år har stått emot. För 10 år sen triggade ”vad smal du har blivit”. Då sattes de dumma tänket igång. ”Hur kan jag bli ännu smalare?”. Ett tag var det illa och att kräkas flera gånger om dagen var vardag. Och bekräftelsen från omgivningen var livsfarlig. Jag är tacksam för stödet hemifrån så att min onda cirkel tillslut bröts (läs mitt tidigare inlägg om ätstörningar HÄR) men en ohälsosam relation till kost,hälsa,våg och kropp hängde med länge. Jag har klarat snart sex år på sociala medier där utseende blir granskat varje dag. Hade någon sagt till mig ”att om fem år kommer du att träna sex dagar i veckan för skojs skull och inte vågens skull” hade jag brustit ut i skratt. Så-jag är stolt över mig själv att kommentaren idag inte triggade. Idag vet jag att jag sedan nio dagar tillbaka har ätit super rent och hälsosamt. Allt finns med i min kost och jag får dessutom i mig massor av vitaminer. Vätska försvinner, muskler byggs och fett minskar. Jag har experimenterat med min kropp tidigare men aldrig på ett bra sätt. Det är nyttigt för mig att få göra detta, det stärker mitt tänk kring att för alltid ha en hållbar relation till hälsa och kropp. Hugos föräldrar motionerar varje dag samtidigt som dom äter och dricker gott. Det är goals att ta löpturer flera gånger i veckan när man är över 60 år. Och också mitt långsiktiga mål!
