I efterhand så har jag tänkt på det ganska ofta. Efter våra två missfall var jag desperat. Desperat efter ett svar. Jag köpte till och med spermatest till Hugo. Jag kontaktade en gynekolog för att reda ut att allt såg bra ut och ville rådgöra hur vi skulle göra. Det fanns många frågor som när man kan sätta igång och försöka igen, men jag upplevde att vården inte räckte till. Ett missfall är otroligt vanligt och det var olyckligt att det hände oss två gånger på raken (men ändå livets mening för det gav oss Leonore <3 ). Dessa svar sökte jag hos just gynekologen. Jag skulle aldrig ha gått dit inser jag i efterhand... Det gjorde mig bara mer skada. Gynekologen påstod att jag behövde behandlingar för att kunna bli gravid. Vi gjorde en plan och jag skulle höra av mig när jag fick mens. Sagt och gjort, jag ringde och fick komma samma dag. Han menade på att jag hade svårt att bli gravid (då hade jag ändå tre graviditeter i ryggsäcken) och detta gjorde han en bedömning utan några som helst medicinska undersökningar (förutom en vanlig gynkoll). Jag har aldrig varit bekväm hos gynekologen men har försökt se det lika naturligt som att gå till tandläkaren. Han menade på att jag behövde gå igenom en spoling en gång i månaden för att öppna upp väg för spermier (sorry för en detaljerad utlämning men nödvändigt för att du ska förstå min story). Han menade på att mina äggblåsor på äggstockarna behövde det. I tre månader gjorde jag detta och månaden jag struntade i det blev jag gravid. Min mamma tyckte att detta var lustigt och bad mig sluta att gå till honom men jag ville väl inte lyssna med det örat. I efterhand har det kommit fram att en familjevän till oss har arbetat tillsammans med den här gynekologen. Han fick sparken från sjukhuset och vår vän sa att denne "var en opålitlig tomte". Utnyttjade gynekologen min desperation för att tjäna pengar? Jag tror tyvärr att svaret är ja på den frågan. Min olust för gynekologen har blivit ännu större sedan det här hände och jag önskar er alla en trygg relation till er gynekolog. Det är tråkigt att känna sig lurad, särkilt i det skick jag var i då. Fruktansvärt ledsen, fruktansvärt desperat på svar, i behov av hjälp från vården och en otroligt stor barnlängtan. Mitt tips: våga ifrågasätt, det gjorde aldrig jag. Har någon varit med om liknande situationer? Tillslut kom du och gjorde mig lycklig igen Leonore Lily Alma Rosas <3
