Den här resan kom lägligt för mig. Ni kanske inte har märkt att jag den senaste tiden har tagit lite avstånd just från bloggen. Jag har gjort det här nu i många år och jag har lärt mig att fokusera på det goda. Jag uppskattar och värderar ert stöd och kärlek, det gör jag verkligen. Men ibland kommer det negativa under skinnet på mig. Jag är också bara en människa. En människa med känslor som blir ledsen över att varje dag läsa andras negativa tankar om en. Och det har gjort att jag har behövt distansera mig lite. Leva mer i min verklighet där jag blir accepterad för den jag är. Det är fint att bli älskad både för ens brister och styrkor? Thailand kommer göra mig gott, men tänkte ändå dela med mig utifrån mitt perspektiv: -En återkommande punkt här på bloggen är mina statusuppdateringar. Där jag delar med mig av dagens status, högt och lågt och bilder från dagen som gått. Då får jag kommentarer som säger att hen är tvungen att skrolla förbi fort för att hen mår dåligt av att se mig. Tror att denna person menade den här bilden Varför skriver man såhär? Jag kan inte ändra på hur jag ser ut eller är byggd. Och jag vill inte ändra på mig själv heller. Vi är genetiskt byggda på olika sätt. Jag har alltid varit lång och slank, jag har alltid haft synliga nyckelben. Mina muskler är långa, andras korta. Vissa har former, andra inte. Vissa har ljust hår, andra mörka. Rakt, lockigt, blå ögon, bruna ögon, tunna handleder och breda fotleder. Det bara är så! Och inget är bättre eller sämre än det andra. Jag håller igång min träning på en hög nivå just nu för att jag orkar. Jag kanske inte orkar hålla i samma tempo om ett år, men jag tror stenhårt på att jag investerar i MIN hälsa inför framtiden just nu. Det är inte okej att skriva eller säga såhär till en annan människa. Vi måste ha en ömsesidig respekt för att vi lever olika liv. Och vi alla kämpar nog varje dag för hitta meningsfullhet och sammanhang. Jag säger ALDRIG att mitt sätt att leva på är det enda rätta, och jag vet att livet ger en olika förutsättningar. Det finns en tid för allt och man vet bäst själv vart man ska investera sin tid och kraft. Det kan vara karriär, ens familj, ens relation, intressen med mer. Jag ber er att sluta hoppa på mitt utseende. Jag förespråkar ett välmående liv, med fler komponenter än bara träning. Jag kommunicerar inget dåligt hälsoideal utan fokuserar på styrka. Påminner ständigt om bra mat och ordentlig sömn. Det blir så komiskt ibland att det är jag som får påhopp om att jag bidrar till hets och ätstörningar medan Hugo kört en periodisk fasta i snart ett år där han inte äter i ett fönster på åtta timmar och fastar i 16 timmar. Varför är det så egentligen? -Jag skriver om min ilska för att stora klädföretag producerar orealistiska damstorlekar Och får den här kommentaren Jag har varit öppen och ärlig med mitt missnöje över mina bröst efter att ha ammat mina två barn. Hur har man hjärta till att slå detta slag under bältet? -Och det värsta är inte alla negativa kommentarer och påhopp om egentligen allt jag gör. Utan det är det som händer som ni aldrig ser. Bara den här veckan har jag fått två mäns snoppar skickade till mig. Män terroriserar mig med meddelanden vilket såklart gör mig illa till mods. Vilket såklart påverkar mitt psyke negativt. Och då känner jag mer än någonsin att vi medsystrar måste hålla ihop och stötta varandra. Men det ger mig också perspektiv. På att jag som medmänniska faktiskt kräver mer stöd. Absolut, jag är offentlig. Det ingår att bli ifrågasatt och det har jag inget problem med. Det jag önskar här inne på bloggen är egentligen mer respekt. Det är inte okej att äckliga män skickar bilder på sina könsorgan. Och det är inte okej att medvetet hoppa på en annan människa. Det är mycket inom sociala medier som inte är okej, och mitt i allt detta kände jag att jag behövde distans. Tänkt mycket på vad jag i min tur förmedlar och kom fram till att jag har ryggen fri. Jag kommunicerar ingenting som är dåligt och jag har aldrig provocerat. Med det sagt säger jag inte att jag är bättre än någon annan. Men inte heller sämre. Det var lite tankar ur mitt perspektiv. Jag har tidigare skrivit ett inlägg där jag jämför näthat som är en del av min vardag med hur det skulle kunna se ut på ett ”vanligt” jobb. Läs inlägget HÄR. -Jag önskar en ömsesidig respekt här inne -Ni får mer än gärna ifrågasätta och komma med konstruktiv kritik, det ser jag bara som positivt för det kan utmana mitt egna tankesätt -Tänk er för vad ni säger och skriver. Inte bara till mig utan till alla på nätet och i verkligheten -Just det här inlägget handlade om det negativa, men det är allt positivt och all er kärlek son faktiskt betyder något? Tack från botten av mitt hjärta för ert stöd som ni ger mig. Det betyder massor.
