Jag har lyssnat och läst om saker där jag känt mig oerhört träffad. Först ut var Benjamin Ingrossos sommarprat. Precis som Benjamin är jag ett skilsmässobarn. Jag har fina minnen men jag har också panikartade minnen när jag som liten ligger i sängen och hör hur mamma och pappa bråkar. Det var alltid samma sak, pappa stack och kvar var mamma och jag. Så höll det på ett tag tills en dag när jag var sex år. Då berättade pappa att han skulle flytta och jag tror inte riktigt att jag reagerade. Pappa, hur fin han än var när han var fin var aldrig närvarande. Han hade inte gjort sig förtjänt av en sådan självklar plats som mamma hade gjort. Jag är inte arg eller sur på någon. Alla gjorde sitt bästa utifrån förutsättningarna. Min sanning är att jag är fostrad och uppväxt i en familj som älskar mig. Jag har haft personer som har tagit hand om mig men ändå kan jag som vuxen se tillbaka på lilla Paula och se hur ensam hon kände sig. Skilda föräldrar innebär nya familjemedlemmar, iallafall för mig. Både min mamma och pappa gifte om sig och jag fick tre syskon. Läser om Gabriella Joss och där hon skriver att hennes son visar reaktioner efter att en ny kärlek har introducerats och tänker att reaktionen är precis så som den ska vara. Jason är jämngammal med våra barn men jag var drygt 10 år när min styvfar Love kom in i mitt liv. Oj vad jag har testat honom… Love förstörde ju min och mammas sfär. Plötsligt fick inte jag sova i mammas säng längre och det hade jag ju gjort i hela mitt liv. I flera år testade jag Love och visade reaktioner gentemot vår nya lilla familj. Men sen vände det. Love har gång på gång mött mig, hjälpt mig och mamma i vår relation och är idag en lika självklar vuxen som min mamma. Love är en av mina människor och jag har länge älskat honom. Han tog aldrig över en roll som min pappa men han har funnits där som en extra trygg vuxen och för det är jag evigt tacksam. Relationen till min pappa är idag superbra, vi redde ut allt när jag blev vuxen. Molly kom som en ängel och räddade oss. Han må ha varit en dålig pappa i perioder men han är världens finaste morfar och att se han förändrats har fått mig att försonas med honom. Det var Benjamin som satte ord på tankar även jag bär på. Tankar och minnen som idag är avlägsna men som ändå är grunden i mig. I min barndom som skilsmässobarn kände jag mig ensam. Jag hade olika roller beroende på vilken familj jag var med. I perioder var det tufft att vara ett ensamt särkullbarn för jag fick på nära håll se hur annorlunda mina syskons uppväxter har sett ut. Dom kom när jag var en tonåring och ibland njöt jag av att dom som småttingar hamnade i fokus så att jag mer kunde leva mitt egna tonårsliv i bakgrunden men ibland var jag som en tickande bomb. ”SE MIG, HÖR MIG, ÄLSKA MIG”. Under de senaste åren har jag fått kliva in i en ny roll genom att jag bildade mig en egen familj. Det livet vet ni ju startades kort efter att jag och Hugo hade träffats och det sammanhanget förändrade mitt liv. Mitt tomrum fylldes istället med kärlek. Fokuset på mig själv flyttades till två andra individer. Och Hugo… Vilken skillnad han har gjort. Hans kärlek har fått mig att blomma. Med honom har jag blivit tryggare i mig själv och också vågat prata om sånt som är lite jobbigt. Hugo vet hela min sanning och han brukar säga att han inte känner någon som är så stark och skör på en och samma gång som mig. Jag har hittat mitt sanna jag och jag älskar mig själv. Jag älskar min lilla familj och jag älskar min stora familj & det är min eviga uppgift att hålla lilla Paula i handen och ta emot henne när hon faller ♥️.
