Godmorgon tisdag! Just nu befinner vi oss i en smekmånad. Jag älskar mina barn över allt annat men det är tufft att vara förälder. Precis som med alla relationer är kommunikationen så viktig. Min brytpunkt kom när ett av barnen sa ”alla är alltid arga på mig”. Då brast hjärtat. Det handlar inte om att alla är arga. Man är olika helt enkelt och en har varit negativ under en längre period. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det har varit konflikter pga krockar och negativ inställning. När det är svårt tar jag till litteratur. ”Livsgnistor för barn” vart en vändning. I böckerna tas mycket viktiga saker upp. Så som att man ska vara glad för att man är den man är, tacksamhet, hur man är en bra kompis med mera. Vi har läst, läst, läst och läst och böckerna har gett oss faktiska verktyg. Vi har ansträngt oss i alla led för att hitta ett bättre sätt att leva med varandra och vi har också tagit aktiva pauser från att jobba oss bort från konflikter i form av familjeaktiviteter där vi istället fokuserat på glädje. Jag och Hugo är vuxna i det här och det är vår uppgift att guida. I min guidning är jag uppriktig och talar om vad som sårar mig. ”Mamma blir ledsen och trött när jag anstränger mig för att du ska ha det bra och du möter mig med konflikter”. När något är påväg år fel håll kan jag nu påminna om vad som står i böckerna. ”Kommer du ihåg det vi läste om tacksamhet? Och hur man både ger och tar plats?”. Barnen går igenom många utvecklingsfaser och jag känner mig grundtrygg i vår relation. Jag förstår att det svajar och att det i perioder är mer konflikter. Jag gör mitt yttersta för att vara lyhörd och jag har valt att alltid finnas nära. Men det känns också som att jag får flest bajsmackor just för att jag är närmst. På ett sätt känns det stärkande att ta del av konflikter. På något konstigt vis glädjs jag åt att båda testar gränser för det måste indikera på att dom är trygga. Men likaväl som att dom är individer med känslor så är jag också det. Jag kan också vara ledsen, arg och trött. Tidigare konflikter kommer vi nu runt på ett skonsammare sätt. Reaktionerna har lagt sig och känslan av att alla alltid är arga har försvunnit. Det känns som att vi befinner oss i en smekmånad. En smekmånad som jag njuter av för att bara få vila och ladda upp inför nästa utvecklingsfas. Jag älskar mina barn över allt annat på denna jord men det är f*n inte lätt alla gånger att vara mamma. Jag älskar det faktum att jag egentligen hade tänkt starta det här inlägget med att skriva ”jag hejar på dig” och så blev det en lång utläggning om hur jag själv mår/upplevt den senaste tiden (😂). Nej men allvarligt - Jag känner med dig. Vi sitter i samma båt och oavsett vad du går igenom just nu så hejar jag på dig. Jag vet att du gör ditt bästa och lite till. Jag vet att du vill dina barns bästa och jag vet hur dränerad du blir av bråk och konflikter. Det är inte roligt ♥️♥️♥️. Några bilder från min telefon: Vädret är sådär ambivalent just nu och det är så svårt att klä sig rätt. Igår startade dagen i regnkläder och på eftermiddagen svettades dom ihjäl pga strålande sol. Idag har dom långbyxor, tshirt och jacka och nedpackade shorts i ryggsäckarna Leonore har pappa Hugo runt sitt lillfinger. Varje dag hoppar hon upp på axlarna mellan skolan och förskolan (ca 1,5 km) Idag: Har jag en heldag med Mikaela. Imorgon kör vi en heldags inspelning för kommande reklamfilm så jag måste jobba även ikväll. Himla typiskt för det enda jag vill göra är att se klart serien "Den oskyldige"!
