Med ett missfall i bagaget är jag rikare på erfarenhet. Denna gång har vården sugit. Är det inte lite konstigt att jag inte blivit informerad av ren fakta? Eller blivit erbjuden stöd om det skulle ha behövts? Jag har själv läst på, tagit reda på att ett HCG blodprov är högt relevant. Utomhavandeskap har ingen nämnt för mig. Symtom efter ett missfall saknade jag info om också. Jag tycker att det är bedrövligt att vården inte har hjälpt mig med något förutom att det konstaterats att jag eventuellt haft ett missfall. Enligt läkaren var jag som sagt kanske aldrig gravid ens. Om du i framtiden kommer att gå igenom ett missfall så är mitt främsta råd att du ska stå på dig. Begära info om vad som händer efter. Jag blöder fort, plussar på stickor och är trött. Tänk om jag bara hade låtit gå, inte läst på och sedan om några veckor svimmat för att det kanske fastnat något i min mage. Det är orättvist att man lämnas åt sitt eget öde utan någon vägledning. Denna fredagsmorgon började med ett besök hos vårdcentralen för att begära ett blodprov. Det är HCG jag vill att dom ska mäta. Hormoner som är höga vid en graviditet. Jag vill försäkra mig om att dom är påväg ner så att jag inom någon vecka slutar plussa och inte går miste om när ett riktigt plus visar sig igen.
