Jag som många andra har sett och läst uppdateringarna från @sthlmsjukvardsupprop och artikeln i Expressen om hur personalen på förlossningen ska brainstorma fram besparingsåtgärder i den dagliga verksamheten och jag... häpnar. Idag är det internationella kvinnodagen och en dag som denna kan man lyfta många problem och områden som behöver förbättras men en punkt som ligger mig extra varmt om hjärtat är just mödraskapet, graviditet och därmed förlossning. Förlossningsvården måste vara säker och bra! Personalen "på golvet" på förlossningsavdelningar ska INTE behöva jobba med tanken på att "spara in" i huvudet, deras prio ska ligga på 2 saker; bebisen som ska födas och den födande mamman. Ekonomin ska inte lastas på personalen utan vara en fråga för ledningen och politiker. Varför ska det sparas in på paprikaskivor, värmekuddar och sterila handskar i vården av födande kvinnor när Sverige har ett av världens högsta skattetryck? Jag betalar gärna skatt och är inte den som gnäller på att skatten är för hög men med tanke på det - hur kan vi sen behöva snåla in på sterila handskar när bristningar i underlivet ska sys? Jag tycker det är helt sinnessjukt. Och att då lägga till att Region Stockholm samtidigt stoltserar med att ha ett överskott på nästan 6 miljarder kronor... Varför ska vi ha ett överskott på 6 miljarder när man ska spara in på bedövning till födande kvinnor? Jag tycker barnmorskan Tove Broheden säger det så bra i Expressen: – Arbetsbelastningen riskerar att bli patientosäker i en verksamhet där ingenting får gå fel, någonsin. Det får inte hända någonting med ett nyfött barn och en mamma. Jag önskar att man synliggör att vård måste få kosta och att vi inte kan lägga miljarder på hög om vi nu ska ha en välfärd. Många som har varit i ett förlossningsrum vet hur mycket den där vården betyder, bara att man får en god macka. Jag minns mina två förlossningar med glädje och kärlek i bröstet. Jag är så tacksam över dom upplevelserna. Inför förlossningen med Molly var jag ung och så rädd, inför smärtan, hur det ska gå om det inte finns plats på förlossningen när det drar igång och bara tanken på att jag skulle få ut det här barnet på något sätt. Jag fick sånt fint stöd och allt gick bra. Jag minns mackorna med flaggan och jag minns den där speciella känslan av att vara i en bubbla med min lilla duniga bebis och att det var skrämmande men det kändes tryggt att vara på sjukhuset. Att det fanns hjälp och stöd och känslan av att här kan ingenting farligt hända. Med dom rapporterna som kommer från förlossningsavdelningarna med sparkrav och personalbrist känns det som att den där trygga känslan som alla mammor borde få känna under sin första tid i livet som mamma blir svår att få till. Kan man koppla av och återhämta sig eller känner man sig bara som en stor onödig kostnad som ligger och kostar pengar när det kommer blod på lakanen? Kan man känna en ro i kroppen när man vet att personalen inte bara måste skynda vidare till nästa rum och lämna en själv emellanåt utan dessutom måste vara sparsamma med alltifrån sjukvårdsmaterial till maten man får? Nej... det här är under all kritik. Låt vårdpersonalen fokusera på vård, inte små små kostnadsbesparingar till en region som gör miljardvinst!
