"Du får aldrig åka till badhus ensam med tjejerna". Så sa Hugo till mig efter dagens utflykt till badhuset. Vad hände? Jag och Leonore gick in i grottan i förväg. Efter första kurvan står en ensam man med en underlig blick och ett obehagligt leende. Jag drar till mig Leonore och söker med blicken efter någon annan "han är väl inte här ensam i grottan?". På just det här badhuset har det hänt mycket i just grottan. Våldtäkter och sexuellt ofredande. Det har installerats in övervakningskameror och det var tre badvakter i badhuset. "Jag måste ut". Du vet när man bara får en känsla av att något är riktigt fel. När jag passerar honom i forsen tar han ett kliv ut så att han åker efter mig. Med munnen i vattnet så jag bara ser den här märkliga blicken i periferin. För några sekunder greps jag av lite smått panik. "Han fattar bara inte dom sociala koderna. Jag har ju en bebis i famnen. Han vill inte mig något ont". Precis vid in och utgången till grottan dök Hugo och Molly upp. Hugo känner av stämningen och frågar vad det är som har hänt utan att släppa mannen med blicken. Han bara glider förbi oss, precis som att han tänkte "aha hon hade med sig sällskap". Hugos första meningen: Det där var en våldtäktsman. Sedan såg vi inte honom mer, han var borta men känslan av obehag satt kvar i mig. -Ska jag som mamma till två barn ens behöva känna obehag i badhuset? Ska jag bli ett potentiellt offer för att jag har en bikini på mig? Ska pappan till mina behöva känna att han inte vill att jag återkommer själv med kidsen? Ska jag som kvinna behöva uppleva ett oönskat närmande? Jag tycker inte det, jag tycker att det är en självklarhet att varje individ ska känna sig trygg oavsett vart man befinner sig. Tyvärr blir kvinnor attackerade i spåret, i sina hem, på vägen hem efter nattklubben och på badhus. Förutom det- 10 poäng med kidsen på badhuset idag
