Jag tog en avstickare från dagens arbetsdag med ett lunchpass på Träningsverkstan. Här tränar nu två av dom jag under de senaste åren tränat tillsammans med på Wörkout. Dom har lovordat boxen så jag ger det en chans och provtränar den här veckan. Och snacka om att den provträningen kom lägligt... Det är här. Det är här i de köttiga övningarna som jag får en paus i huvudet. Jag lämnar mina bekymmer åt sidan och går in i den fysiska ansträngningen. Det är som balsam för både huvudet och själen. Jag behövde verkligen den pausen. Jag behövde få träffa mina vänner och bara glömma bort för en liten stund. Natten till idag var hemsk. Jag drömde psykotiska drömmar vilket gjort att det känns som att jag inte fått någon sömn. Drömmarna var många och obehagliga. I drömmen gjorde jag allt i min makt för att väcka mig själv och sträckte mig mer än en gång åt Hugo och pratade med honom i något konstigt sovande/vaket stadie. Jag yrade om att Molly ropade, att musiken på övervåningen var på och att han skulle sluta. Jag drömde att Hugo gjorde mig illa. Att jag låg i sängen och sov och att han stod över och ströp mig. Ja ni hör själva, kaotiska och obehagliga drömmar. Antar att det är en reaktion från hur jag mår just nu. Återigen är vår trygga borg, vårt hem attackerat. Den vanliga känslan av trygghet är som bortblåst och jag gör mitt yttersta för att återfå den. Mitt yttre spelar idag mitt inre- Omskakad Unnade mig själv min favorit omelett från Daily's till lunch. Spenderar eftermiddagen utomhus med barnen och resten utav veckan har jag sällskap under arbetsdagen. Fy fan alltså. Om man kunde berätta för personer som tar sig friheten att bryta sig in i ens hem och kunna tala om den känslomässiga följden...
