För första gången på snart nio år valde jag att under ett par sommarveckor gå offline. Först kändes det uteslutande, uppdatering är ju en så stor del utav mitt jobb! Men såhär i efterhand och med facit i handen kan det ha varit ett utav årets absolut bästa beslut. Jag känner mig utvilad, lugn, harmonisk och glad. Dessa offline veckor har påverkat mig oerhört positivt. Sedan ett par år tillbaka har jag utvecklat någon form av psykisk ohälsa. Ångest var förut okänt men nu något jag hela tiden lär mig att leva med. Idag är jag betydligt räddare om mitt eget mående än för bara några år sedan. Då kände jag mig orädd och odödlig medan jag nu hela tiden månar och sollar. Jag fixar inte längre stress och press under längre perioder. Jag fixar inte att vara glad jämt och ständigt. I våras var jag uppslukad av jobb i en kombination där även Hugo arbetade mycket. Jag kände mig ensam på hemmaplan och tror att jag snuddat på utmattningssyntom. Innan semestern kände jag mig glömsk och nästan manisk i mina miljoner listor. Det kändes som att jag hela tiden hade glömt något för att jag parallellt hade så mycket att hålla reda på. Jag var extremt trött och reagerade nästan allergiskt mot ljud. & av denna upplevelse har jag sett branschkollegor som har gjort samma sak. Fler har gått offline och kommit tillbaka positivt inställda. Men vad tror ni, tenderar människor inom sociala medier som på ett eller annat sätt står som måltavla för andra människors granskande att må sämre? Denna offline-tid var nödvändig för mitt eget mående. Det känns som att den där knuten pga stress inom mig har luckrats upp ♥️ + -Varit mer i nuet Jag har alltid prioriterat delaktighet. Det ligger naturligt i mig att t.ex. inte ha min telefon framme om jag äter en lunch med en vän. Givetvis kan man fastna i telefonen men jag personligen tycker att det är en hårfin gräns till att det ska upplevas nonchalant. I och med att jag legat offline i nästan tre veckor upplever jag att jag varit ännu mer i nuet och varit delaktig. Det är lite som att jag på dessa tre veckor jag fått ett nytt perspektiv och nu ser med nya glasögon. I framtiden kommer jag fortsättningsvis unna mig mer offline-tid för min upplevda ”vara mer i nuet” under semestern vill jag ta del av igen. -Fått massor med kvalitativ tid Med Hugo, barnen, våra vänner och med mig själv♥️ -Skönt att ha kommit ifrån press och stress Det har varit skönt att vara offline. Dels för att få vara ledig från jobbet men också för att själv få unna mig mycket skärmfri-tid. Det har varit skönt att koppla bort och inte heller ta del av alla andras sommardagar utan att istället få fokuserat på vår egna dag. -Sovit mer Tillåtit mig själv att somna himla tidigt vissa kvällar, och till och med slocknat till medan barnen har siestat. Vanligtvis brukar jag se luckor just när barnen sover. Då ser jag min chans till att arbeta. Nu har inte jobbet styrt mig utan den egna viljan. Den enda luckan som jag fortsatt att nyttja även i semestern är mornarna. Det är himla smidigt att morgonträna och vara klar lagom tills det att kidsen vaknar. Att få dela en mysig stund vid frukosten och känna att jag hurtat ger mig en himla bra start på dagen. -Ägnat mig åt läsning Istället för att nyttja tiden efter att barnen har somnat till att arbeta/skriva har jag läst. Har läst mer än på mycket, mycket länge och jag har mått SÅ bra utav det. Nästan längtat tills att det är dags att få natta så att jag får kasta mig in i en annan värld i boken. - -Att inte få kommunicera med er Det är en inbiten vana att uppdatera min digitala dagbok. Det har känns tomt att inte få skriva och jag har saknat att få utlopp för min kreativitet -Att jag under de senaste veckorna har blivit sämre på att bilda De första dagarna på semestern tog jag inte en endaste bild. Jag checkade verkligen ut och barnen påminde mig. ”Bilda mig nu mamma!”. Jag tycker om att fota och glömde av mig. -Kritiken gällande vårt val att resa Det har varit jobbigt. Jag försvarar inte vårt val, men det är tufft att inte göra rätt. Det är tufft att bli hårt kritiserad. -Semester-zombie Hjärnan är fortfarande i lite mañana mañana stuk och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja i för att försöka komma igång igen. Hugo är redan borta i jobb och jag har fortfarande inte hunnit börja med att packa upp. Velar mellan vad som blir mest smärtfritt men någonstans ska jag hinna med barnen, packa upp, ta tag i mailen, starta uppdateringen, skriva /fota samarbeten. Vanligtvis är jag hela tiden i jobb-mode men plötsligt är jag tre veckor back. Men jag kommer nog in i det och runt det snart!
