Morrn, morrn. Försöker få arbetsro bland alla flyttkartonger här hemma. Allt jag gör på fritiden är att rensa och packa. Nästa fredag går flyttlasset till vårt tillfälliga boende. Mår: Finnarna i mitt ansikte antyder att lingonveckan är nära. Är otroligt sentimental och gråter i princip varje dag 😅. Trots att vi vill vidare tar det emot att snart lämna vårt hus. Vår älskade plats som varit vårt hem i nästan sju år. Här har vi varit småbarnsföräldrar. Här har vi bytt blöja, värmt välling, gått från pojkvän & flickvän till man och fru, haft skolstart och vuxit som familj och individer. Jag är tacksam för dessa år i vårt trygga hem. Jag hoppas att huset ska ta lika bra hand om nya familjen. Mollys skolstart: Har nog också ett finger med i spelet till mitt nuvarande ambivalenta mående. Herregud alltså, hon tar omställningen i att börja i en ny skola bättre än jag 😂. Jag oroar mig och det känns som hjärtat flyttat ur kroppen. Det har glittrat ur Mollys ögon när jag har hämtat henne. Hon har ivrigt berättat om sin dag, nya vänner och nya lärare. Bara 10 år gammal men redan trygg och modig ❤️. Mamma kommer komma ikapp, hon behöver bara lite mer tid till att landa i det nya. Summan av kardemumman: Jag har påbörjat ett farväl kombinerat med skolstart på ny och gammal skola. Jag blir alltid såhär när jag står vid trösklar till förändring. De drar ner mig för stunden men jag vet att jag kommer må bättre när plåstret rivs av. Livet kommer fortsätta och vårt nästa hus kommer också bli vår trygga borg 🏠. -Hur mår du? ❣️. Har du en superstart efter semestern? Om du precis som jag känner dig nere så skickar jag dig min varmaste kram.
