Avslutar bloggveckan med lite tankar. Molly kom hem och skulle göra läxor. Jag höll på att tömma en diskmaskin och slängde snabbt ihop en snacks-läx-tallrik åt henne i farten.Hugo: Sluta curla henne.Ursäkta. Det är ju mitt kärleksspråk och jag gör precis likadant åt honom 🙈🙈. Jag förstår att mitt kärleksspråk kan uppfattas som curlande. Är våra barn curlade? Absolut, men det finns dimensioner och aktiva val bakom. Det jag har curlat mina barn med är tid och emotionell närvaro. Hugo har fått tid att spurta i sin karriär medan jag gladeligen har arbetat som egenföretagare och lagt tid på barnen. Jag skulle aldrig göra något annorlunda. Jag har haft de bästa 12 åren i mitt liv ❤️. Varje ålder har sin fas, och de är mer självgående nu. Det är naturligt och något jag uppmuntrar. De har eget ansvar men får också hjälp. Det har lett till ett fint fungerande samarbete hemma där till exempel Molly själv ansvarar för att slänga in sina träningskläder i tvättmaskinen och hänga upp plaggen när de är klara. Leonore är lite yngre men får en gång i veckan vara med och storstäda. Hon får själv välja vad hon vill göra, och det brukar bli att damma eller dammsuga delar av undervåningen. Båda två tycker att det är kul att vara med och laga mat, och oftast handlar vi tillsammans.Veckovis fylls kylen med mat så det finns alltid mellanmål och frukt att fixa själva. Överlag har vi fungerande rutiner hemma som underlättar för tjejerna att vara självgående. Vid varje frukost pratar vi om dagen så de har koll. De packar gympapåsen själva och ansvarar för att läxor följer med hem och tillbaka till skolan.Skulle någon glömma gympapåse eller läxa? Synd för dig, packa i tid till nästa gång. Jag kommer inte att komma och lämna, utan det får bli en lärdom. Tidigare i veckan ringde Molly från skolan, hennes pollenbesvär hade blivit värre. Då kom jag direkt med medicin. Som sagt, det finns dimensioner och aktiva val bakom min omtanke.Jag tycker det är helt okej att curla till en viss grad. Men barn måste också få utrymme att testa och göra själva. De måste få utrymme att rusta sig själva, för livet kommer att bjuda på motgångar, misslyckande och bakslag, så är det bara. Och vi vill ju fostra barn som vågar prova, trots att det innebär en chans till misslyckande.Vad tänker du om detta?
