Jag imponeras av Katrin och Bingo som har lyckats separera i världsklass. Utifrån det dom berättar och det man kan se. Sen har dom sinsemellan haft sitt. Haft sina issues, sin sorg, sin rädsla och sina argumentationer. Det fina i deras separation är att dom varit så mån om sina två gemensamma barn. För även om dom inte längre lever i en kärleksrelation till varandra är dom fortfarande ett team. Det fick mig att börja reflektera över mitt egna: Hugo är den allra bästa typen av människa att skilja sig ifrån. Nu får du inte missförstå mig, jag älskar Hugo och ser mig själv spendera resten av mitt liv tillsammans med honom, detta är tankar som är på en nivå "tänk om". Kärleken kan absolut ta slut men jag litar på Hugo till 110% procent. För fyra år sen blev jag gravid tillsammans med denna man efter bara nio månader. Det jag reflekterade över då var just "vad händer om kärleken skulle ta slut?". Skaffar man barn så har du en livslång relation till denne någon. Och det var viktigt för mig att känna ett förtroende innan jag valde att investera mitt liv i just Hugo. På nio månader kände jag att Hugo hade hjärtat på rätt plats och att han innerst inne var familjekär precis som jag. Jag fick lära känna hans fantastiska familj och övervägde även detta. Det är det som Hugo har kommit ifrån och det kändes tryggt. Här kan en liten älskling definitivt ha det bra och få kärlek från mer personer än sin mamma och pappa. Sådant satt jag och tänkte på innan jag beslutade mig för att faktiskt bilda familj med Hugo. I Katrin och Bingos podd berättar dom om sin uppdelning. Hur dom gör med barnen. För mig har det varit svart på vitt med att man har väl varannan vecka liksom. Men dom har t.ex. gemensam måndag. Det fick mig att smälta. Att dom lyckats med det och att dom verkligen visar barnen att mamma och pappa fortfarande umgås. Då hämtar dom barn tillsammans och hänger. Äter familjemiddag. Att dom tar ett steg ifrån det där varannan vecka med ett annat lite mer skräddarsytt schema. En stor eloge till er, jag är imponerad över det lilla jag som ni berättade om i podden. Ni gav mig det som kallas goals inför om min egen kärleksrelation till barnens pappa skulle ta slut. Detta är väldigt naturligt för mig idag. Idag kan mina föräldrar säga till mig att dom fort älskar den andra. Idag firar vi jul tillsammans och mina föräldrar har en god relation. Och goda relationer till respektive ny partner. Mina föräldrar blir avundsjuka på varandra när den ene har våra barn, då längtar dom. Jag är ett lyckligt skilsmässobarn som har fått många fler fina familjemedlemmar. Jag har fått två extra viktiga vuxna i mitt liv och det känns som ett privilegium. Min familj är också ett team och det är lyx att i vårt närmsta nätverk har vi tre familjer. Behöver vi hjälp med våra små barn behöver vi inte belasta en och samma utan vi går varvet runt. Sedan är vi lyckligt lottade med eget intiativ från mor och farföräldrar nästan veckovis. Det har varit viktigt för oss att investera i tid hos våra föräldrar så vi kommer och hälsar på minst en gång i veckan. Jag förstår att det kan bli infekterade avslut och det är helt omöjligt att se fram i framtiden. Jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden så det är svårt att spekulera i reaktioner. Självfallet skulle jag sitta i sandlådan och ställa mig på tvären. Inte vilja samarbeta och tänka dumma tankar. "Han ska minsann inte få bli lycklig innan mig" osv. Det skulle verkligen vara en livskris att dela upp mig från Hugo och idag blir jag tårögd kring tanken. Men detta är ändå viktigt att reflektera över i och med det livslånga kontraket som man har till varandra genom gemensamma barn. Men konstateranden som finns hos mig redan idag vid en eventuell separation: - Tala aldrig illa om den andre föräldern till barnen. Förlåt men detta har jag INGEN förståelse för. Jag vill inte ens föreställa mig hur jag som barn hade mått och min mamma berättade för mig vilken skitstövel min pappa är. - Det långsiktiga målet skulle vara att hålla sams och fortsätta vara ett starkt föräldrarteam och förbli goda vänner. - Det var så inspirerade att höra Katrin och Bingos fördelning av barnen. Jag skulle också önska gemensamma familjeaktiviteter/middagar. Eller som Katrin sa, blir man längtig efter sina barn är det bara att ringa och fråga om man kan komma över och vara med vid läggning. Det är seperstionsgoals och ett nytänk som jag avgudar. Har du inte lyssnat på Relationspodden 2.0 så gör det. Första avsnittet är ute och jag längtar till det andra. Då ska dom komma in på hur det fungerar med Katrins nya kille och det faktum att dom faktiskt väntar barn. Spännande att lyssna på tycker jag =) Och tack mamma och pappa för att ni lät mig vara ett barn i er skiljsmässa. Tack till mamma som lät mig vara utanför, det var henne som jag bodde med och märkte aldrig när mamma var ledsen. Tack för det.
