Om ca 2 månader så är du här

Spysjukan håller fortfarande i sig. Det har inte gjorts mycket det senaste dagarna och om jag ska vara ärlig så ligger jag bara och sover. Vi har ingen temp hemma så jag vet inte om jag har haft feber men jag har bara varit trött, hängig och illamående så fort jag stoppat något i munnen. Idag känns det faktiskt lite bättre, jag är lite piggare och har lite energi i kroppen. Jag ska straxt fixa i ordning en "varma koppen". Ni vet pulver soffan. Man tillsätter bara 1 dl varmt vatten så har man en soppa. Kanske inte världens godaste men det funkar =)

Jag var orolig över att bebbson inte skulle må bra när jag äter så dåligt men tydligen så tar bebisen för sig av näring ändå så det gör inget att jag nu är magsjuk i ett par dagar. Det är väl ca 2-3 dagar man är magsjuk? En annan sak som jag tycker är rolig är hur folk spekulerar i om det är en pojke eller flicka som ligger i min mage beroende på hur jag ser ut. Loves mamma sa "Det är garanterat en flicka med tanke på hur stor röv du har fått". Andra säger också att det är en flicka för att jag har blivit bredare runt höfterna. Dom som säger att det är en kille menar på att min mage börjar så högt upp så då måste det ligga en grabb i min mage. Skrocken om att flickan tar mammas skönhet har jag också hört talas om. Där har jag fått höra att det är en son som vi kommer att få för att jag har ett gravidlyster.

Jag tycker att det var lite roligt när vi la upp en ultraljudsbild på Skorpan och det strömmade in kommentarer om huruvida det var en prins eller prinsessa. Det allra roligaste var när vissa skrev " Jag är utbildad barnmorska och ser vad det är kön". Vi bad ju vår barnmorska ta ett foto där könet inte syntes för att vi själva valt att inte kolla upp det, så hur man man då se om det är en pojke eller flicka på en bild där det inte könet syns? =)

Men varför är det en sån hets om vad det är man bär på? Vad är det som är så viktigt med det? Det jag kan känna är att just nu är det en bebis för oss. Om man vet könet på sin bebis så skapar man sig nog en närmare relation. Då blir det "hon" eller "han" när man talar om bebisen. För oss är det faktiskt "den" fortfarande eller bara Skorpan. Vi är identitetssökande och det speglas av även när vi väntar barn. Jag är faktiskt förvånad över att jag klarat mig från att ta reda på vad det är för kön, jag är så nyfiken av mig och kommer nog att kolla könet nästa gång jag blir gravid. Jag minns att jag var tvungen att nästan klistra fast munnen för att inte fråga barnmorskan på rutinultraljudet om vad det var som låg i magen. Jag kommer att älska mitt barn vad det än blir. Min högsta önskan är att allt ska gå bra och att Skorpan ska bli ett friskt barn.