Dagar som denna flyger mina tankar iväg. En dag som denna där jag har varit ensam hemma. "Skiljer sig Leonore från Molly som bebis?". Det är en sån konstig fråga med ett självklart svar: klart att dom skiljer sig från varandra. Dom är ju individer. En bättre fråga kanske hade varit "Hur skiljer sig barnen åt?". Jag älskar att vara mamma åt en liten och en stor samtidigt. Jag älskar att få det bästa ur två världar. Att få gå på bio, pyssla, fika eller göra något annat kul som är roligare med ett äldre barn än ett yngre. Jag älskar att gå på öppna förskolan, träffa vänner med barn i samma ålder, bygga med klossar och titta i pekböcker med Leonore. Ännu bättre är det när vi korsar båda barnen och går till badhuset, eller lekland, eller leker björnen sover alla tillsammans. Mina barn är enkla att ha och göra med och alla dagars höjdpunkt är att få spendera tid tillsammans med dom. Sen frågar jag mig själv om jag verkligen behandlar dom lika. När Molly var i samma ålder som Leonore är i nu såg jag henne som stor. Jag förväntade mig nog mer från Molly än vad jag gör med Leonore. Leonore är vår bebis och jag är häpen över att hon varit tidigare i allt. Sitta, krypa, gå och prata utan att vi gjort någon grej av det. I konflikter tar jag nog Leonores parti oftare för att hon är yngst, Molly får inte slå sin lillasyster när Leonore minst lika många gånger drar Molly i håret. Det är en hårfin linje mellan kärlek och hat mellan syskon. Leonore drar ner allt som Molly bygger och tar allt som hon håller på med. Molly lackar till slut och säger ifrån och då får man bara hjälpa, sätta Molly vid köksbordet istället och underhålla Leonore med något annat. Samtidigt som det finns så enormt mycket kärlek. Det finns ingen som får Leonore att skratta så mycket som Molly. Molly är beskyddande och tar redan ett stort ansvar i att hålla koll på sin lillasyster. När Molly kommer hem från förskolan frågar hon vart Leonore är och det är mycket pussar och kramar mellan alla konflikter. I badet satt Molly och gjorde bullere bullere bock på Leonore och hon skrattade så att hon tjöt, då trodde jag att mitt hjärta skulle stanna. Jag vill ha fler barn tillsammans med Hugo. Jag vill ha en stor familj, Hugo har mer panik när det blir mycket med barnen och skulle idag nog kunna nöja sig med två. Leonore ska få några år, hinna bli äldre och komma ur bebisfacket. Hugo kommer nog att ha glömt bort sömnlösa nätter och bajsblöjor så min plan är att bara vänta in honom tills han blir redo för en till innan jag tar upp det igen =) Jag tycker satt det var en stor omställning att gå från en till två, hur skiljer det sig från två till tre barn?
