Alla har en bild av sig själv. Ibland trivs man i den och ibland bara avskyr man livet för att det känns som att allt går emot en. Jag trivs i min bild av mig själv idag. Dock är jag långt ifrån färdig med mitt liv och vad jag vill åstadkomna. Jag vill inte att vårt barn ska växa upp i vår trånga tvåa, det ultimata hade varit att ha ett till rum för att ge barnet och oss själva mer utrymme och förvaring. Jag känner mig lite små stressad över att jag och Hugo inte varit allt för engagerade i att hitta en större bostad. I vårt nästa hem vill jag känna "här vill jag stanna". Jag är rätt kräsen av mig genom att inte titta utanför Hägersten men jag trivs i vår kommun och där finns min familj så jag ser ingen mening i att flytta därifrån. Idag var jag inne på nätet bara för att för skojs skull kolla vad som fanns till försäljning. Mitt hjärta stannade när jag såg att det fanns ett objekt till salu i mitt drömområde. Jag går alltid samma runda när jag går promenader och det här området är min idyll på lycka. Det ser så hemtrevligt och mysigt ut på den här gatan, det är en blandning mellan lägenheter och små radhus. Så nu på söndag är det visning på ett litet hus/lägenhet på 104 kvm med tre sovrum. Det är ett accepterat pris så jag hoppas på det bästa! =) Jag vill ju utbilda mig efter min mammaledighet så under dagen har jag kollat eventuella utbildningar. Polis har jag velat bli sedan högstadiet men jag tror att jag har växt ifrån det. Iallafall nu när jag ska få barn, det känns skrämmande att ha ett så pass utsatt jobb när jag kommer att bry mig mer om barnet än mig själv. Tänk om det skulle hända mig något under arbetstid, vad skulle hända då? Nej polis kommer det nog inte att bli av mig trots allt. Jag är bra på att jobba med människor. Jag är bra på att lyssna, ge råd, vara konsekvent med människor. Just därför skulle ett människorelaterat arbete passa mig. Sedan långt tillbaka har jag velat plugga till socionom men idag är det många som delar min önskan vilket gör att intagningspoängen till universitetet blir höga. Jag hatar matte så KTH är ingenting för mig. I samband med graviditeten har jag blivit intresserad och fascinerad över barnmorskors arbete så idag kontaktade jag KI:s studievägledare och bokade in ett möte. Jag vet att jag är behörig till att komma in på rätt linje men jag vill ändå få mer information om hur man går tillväga för att vidareutbilda sig till barnmorska. Jag är glad över att jag inte hoppade på någon utbildning direkt efter gymnasiet just för att jag nu får barn i en relativ ung ålder. Jag förstår nu vad dom lediga åren betytt för mig. Jag tycker att det är bra att det svenska samhället ger en möjligheten att själv bestämma vilken ålder man är i när man väl börjar plugga. Lilltjejen har blivit vuxen
