Några konstaterande Det är lättare att komma iväg än hem. Att ladda om, packa upp, handla, underhålla två barn och där någonstans ta hand om sina egna behov. Hade inte Hugo gjort frukost till mig imorse så hade jag glömt bort det. Jag och SAS var inte vänner efter dit-resan till Spanien. Men på vägen hem var upplevelsen en av dom bättre. Personalen var som på reklamen, sådär nästan larvigt trevliga och hjälpsamma. Barnen somnade så fort vi lyfte och vaknade när vi var på väg ner igen. Jag kunde läsa min bok, som just nu tagit över hela min tankegång. Jag kan nästan inte tänka på annat än hur boken kommer att sluta! När vi kom till bagagebältet såg jag min väska direkt. En bit bort låg special bagaget där vagnen kommer ut. Den låg också redan där och väntade. På mindre än fem minuter hade jag allt. Jag kan inte minnas sist som det gått så smidigt. Jag längtar redan efter Spanien. Efter poolen och havet. Men nu är vi hemma och vi kommer ha kanondagar. Jag saknar mina vänner. Mina barns vänner. Denna vecka kommer vi att hänga på Skansen, åka ut i skärgården, gå på kalas och ha lekdagar. Hemma betyder att jag har nära till hemmagymmet igen. Nu ska det tränas och svettas. Ikv kommer en älskad vän till mig. Vi ska lyfta lite och gå en pw. Det ser jag fram emot. Sommar med barn är så mycket enklare än vinter med barn. Jag svettas av tanken av när man ska komma iväg till pulkabacken. Så mycket lager av kläder. Så svettigt och när allt är klart brukar alltid någon bli kissnödig. Då är det bara att ta av allt igen. Och det värsta är att när man väl kommer fram, är det kul i fem minuter. Sen fryser någon om händerna och då vill alla gå hem igen. Fy alltså. När jag blir pensionär så kommer jag att fly Sverige varje vinter!
