I oktober åker min pappa, hans fru och min lillasyster till Spanien i en vecka. Jag blev sugen på att följa med och ta med tjejerna. Men sen tänkte jag efter. Jag är faktiskt mer än bara en mamma. Jag är en dotter också. Och en syster. Inte för att våra döttrar skulle vara i vägen eller oönskade men det skulle innebära en begränsning att resa utan Hugo. Så jag har faktiskt bokat en biljett till bara mig! Något jag trodde att jag aldrig skulle göra just för att jag alltid tar mina barn först. Jag vart egoistisk och jag ser SÅ fram emot den resan. Vi har aldrig varit utomlands själva. Jag, min pappa och min syster. Vi ska bara umgås och njuta av varandra. Äta sena middagar (älskar pappas mat, han arbetar som kock), hänga på stranden, dricka vin, spela spel osv. Jag är oerhört tacksam för att kunna göra såhär. Att vi som familj är stöttande och faktiskt ror om varandra. Hugo vet att detta betyder mycket för mig så utan att blinka sa han ”åk och njut av din familj så tar jag tjejerna”. En hel vecka kändes dock för långt så jag flyger ner på onsdagen och kommer hem på söndagen. Gah, längtar! -Har du rest utan din familj med din andra familj? =) Nästa gång får ni följa med?
