Mycket beslut som man måste ta

Det var ingen andningskurs som vi var på imorse utan det var en föräldrautbildning som handlade om bland annat förlossningen. Det var en barnmorska som höll ett föredrag för oss elva par. Vi fick presentera oss lite snabbt och alla var förstföderskor som hade vårbarn i magen. Dom flesta av oss önskar att föda på BB Stockholm i mån om plats och det var även där barnmorskan arbetade.

Hon visade oss visuellt hur en förlossning går till. Hur bebisen tar sig sakta men säkert ner i förlossningskanalen och vilka rotationer barnet är tvungen till att genomgå för innan hon eller han kan komma ut. Hon förklarade mer närgående var en värk faktiskt är. Hur man kan hantera dem på bästa sätt hemma och när det är dags att ta sig till sjukhuset. Många kvinnor påverkar sin förlossning med hjälp av sitt psykiska tillstånd så jag tror stenhårt på att man bör läsa och eventuellt gå på en kurs för att förbereda sig mentalt på vad det är som väntar. Jag tror även att Hugo blev mer påverkad än vad han trodde innan. Han förstod nog att hans närvaro vid förlossningen kommer att påverka händelseförloppet. Det är han som känner mig bäst och det är han som kommer att bli tvungen att kommunicera åt mig när jag inte klarar av det själv. Hans närvaro får mig att trots allt bli lugn och jag är tacksam över att inte gå igenom en graviditet och förlossning själv.

Man lärde sig otroligt mycket genom att höra andra kvinnor ställa frågor till barnmorskan. Saker man själv inte har tänkt på diskuterades i en större grupp och det gav i alla fall mig en annan syn på förlossningen. Jag är rädd för smärtan absolut. Men samtidigt ser jag fram emot den. Jag vet absolut ingenting om hur det känns eller hur just jag kommer att reagera. Det jag vet är att smärtan tyder på något bra. Desto starkare och jämnare värkar tyder på att det inte är länge kvar tills vår skatt kommer. Vi kvinnor är byggda för att bära på ett barn, vi är skapta för att förlösa det. Den kraft som krävs för att föda ett barn sitter i vår ryggmärg. Det tar bara sin lilla tid att hitta den.

Nästa onsdag så kommer sektionen handla om amning och den första tiden hemma med barnet. Det var så givande idag så jag ser fram emot nästa ”lektion”. Det som fastnade i mitt huvud efter dagens föreläsning var det här med smärtlindring. Jag måste nog tänka om och bestämma hur jag vill ha det. Jag kommer köra hårt på lustgasen om den inte gör mig illamående. När man befinner sig i öppningsfasen mellan 6-8 cm så gör det tydligen ondast och det är då man kan erbjudas ryggmärgsbedövning. Jag vet att många som har tagit den säger att det är drömmen. Att man går från dödens smärta till himmelriket. ”Åh det kommer jag absolut att vilja ta” har jag tänkt. Tills idag. Ingen har sagt till mig att den bedövningen dröjer ut på förlossningen. Att jag själv inte kan avgöra när det är dags att krysta. Det vet jag inte om jag vill…

Min plan är att från och med nu ta förlossningen som den kommer. Jag får lita på mig själv, Hugo och personalen. Jag önskar mig en barnmorska som pratar med mig. Som berättar hur det går och vart vi befinner oss. Vad hon eller han rekommenderar mig till att göra i alla situationer. Sen får jag känna efter hur jag hanterar smärtan. Vi får se om jag hann vila och äta innan den aktiva fasen kommer. Om jag har kämpat i två dygn utan sömn så kanske det är bäst att jag tar ryggmärgsbedövning när jag är öppen 6 cm för att spara på krafterna inför krystningen. Vi får helt enkelt se hur det går och jag kommer att skriva i mitt förlossningsbrev att mitt förtroende vilar i barnmorskans händer. När jag själv inte är kapabel till att ta beslut så ger jag över det till en fritt främmande människa. Japp, så får det bli helt enkelt….

I slutet av kursen så satte barnmorskan på en 25 minuters lång film från BB. Jag kan säga att det inte fanns ett enda torrt öga när man fick se bebisar läggas upp på mammans bröst. När man fick se lyckan hos de nyblivna föräldrarna. Det är ju faktiskt det ögonblicket som alla gravida går och längtar efter. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på att snart kommer vår lilla fågelunge läggas på bröstet mellan mig och Hugo =)

Tänk om barnen bara kom med storken istället haha