Jag hänger på Johanna Kajsons julkalender där hon varje dag listar roliga och intressanta ämnen att skriva om. Flera bloggare är redan i farten och nu även jag. Misslyckanden i livet är dagens tema och ett ämne som jag personligen tycker är superintressant. Det sägs att man lär sig i misslyckanden och växer som person. Det är viktigt att ta lärdom inte sant? Ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte på något konkret misslyckande. Det handlar nog om att jag ej har hunnit satsa inom något än. Jag skulle nog vilja påstå att jag har levt ett enkelt liv och alltid sett det rimliga. Vart kan jag nå? Hur mycket tid kommer det att kräva? Och så har jag sedan satt dom målen. Jag har levt ett vanligt liv med en normal barndom. Jag har retats, känt mig retad, krossat hjärtan, fått mitt hjärta krossat. Sen kom barnen så tidigt i mitt vuxna liv och vi har inte ens hunnit med att ha båda två på föris på heltid under ett år. Parallellt har jag levt med Hugo som har satsat på olika sätt vilket ha gjort att jag har behövts täcka upp mycket på hemmaplan. Han har hunnit bygga företag och satsat på elitnivå inom crossfit. Kalla mig gammalmodig men det har inte funnits spelrum för mig då med två små barn i bilden. Vi har kört ett överenskommelse att hans tid är nu och att min får komma senare. Vissa har tydliga mål och visioner om sitt liv vilket är otroligt bra. Jag skulle vilja säga att jag är mer bekväm och "nöjer" mig. Att göra karriär och att vara chef har aldrig varit något jag vill men samtidigt inget jag utesluter. Jag har hittat ett arbetssätt som funkar för mig och något jag vill utvecklas i-därav mina studier. Nu får jag det att låta som att misslyckanden enbart rör ens arbetsliv men det gäller också ens privatliv. Än har jag inte hunnit nå något konkret misslyckande där heller. Vem vet vi kanske skiljer oss. Det ser jag i och försig inte heller som ett misslyckande. Vi har fantastiska föredömen inom sociala medier att den moderna familjen fungerar. Se bara på Katrin och Bingo. Där snackar vi om skillsmässo goals. I somras fick en nära till mig cancerbesked. Det är det tyngsta jag har burit på detta år. Hon genomgick två operationen och på tredje kontrollen hittade dom inget mer. Livets bortgång är inget jag kan eller vill bli okej med. Nu lever vi på hoppet om att det ska bli bra och att hon få leva. Med det sagt är jag öppen för motgångar och räknar med att dom kommer att komma i framtiden. Det är inget jag skräms över utan ser de som möjlighet till vidareutveckling och ytterligare chans att bli ödmjuk gentemot livets fram OCH motgångar. Vilken är din största motgång i livet? visste du förresten att vår bröllopskordinator Michelle arbetar för Johanna Kajson? =)
