Som jag skrev i fredags har jag en inre konflikt med mig själv om hur jag ska förhålla mig till jobbet i höst. Under sommaren tog jag min första ”riktiga” semester på år och dar och lät bloggen vila i först 2 veckor och sen blev det en extra vecka så totalt 3 veckor bortkoppling från bloggen. Ett beslut jag dragit på länge! Är det ens möjligt att inte blogga på 3 veckor? Kommer jag ha kvar några läsare eller kommer dom ha glömt bort mig? Kommer jag ha kvar några samarbetspartners? Det tog emot men jag tog ändå beslutet att testa, för den inre fridens skull. Efter våren som varit behövde jag en break och nu fick det bära eller brista! Jag har sett hur folk blivit förbannade över när till exempel Hugo tog pauser i bloggandet (på den tiden han pysslade med det) men problemet verkade snarare vara kommunikationen - han försvann bara och poppade sen upp igen dagar eller veckor senare. Så jag ville vara tydlig med mina ”semestertider” och ha en prydlig skylt om semesterstängt kvarlämnat. Upplever att det fungerade och att ni var många som uppskattade informationen och inte behövde ”klicka er in för att se om någon uppdatering hänt”. Visst innebär det mindre trafik till mig men det är ju bara rättvist ändå. Såhär i efterhand känner jag att bloggsemester var mitt bästa beslut på länge! Jag älskar bloggen och mitt arbete men det var skönt för mitt inre att pausa och inte tänka på content. Att kunna försvinna in i böcker på kvällarna istället för att fixa med inlägg. Att låta mobilen vila i väskan större del av tiden. Så det kommer jag göra om, räkna med det! Men jag har ändå en konflikt i hur jag ställa mig till jobb under hösten för att leva mer hållbart. Jag vet att många av er tänker att sociala medier inte är ”ett riktigt jobb” och att vi som har detta som vår inkomst inte borde klaga utan vara glada över vår lyxtillvaro. Och visst ÄR det en lyx att jobba med detta på många sätt. Men samtidigt tror jag många av er håller med om att sociala medier (även om man ”bara” använder sig av det som hobby) kommer med en viss stress. Och genom att ha ett flexibelt jobb blir det ibland att man flexar för mycket med sitt eget välbefinnande. Jag vill inte hamna i stress-träsket, jag vill orka vara glad och inte känna mig dränerad över att ha tagit på mig för mycket. Jag vill att det jag tar på mig ska kännas kul och energigivande. Jag hamnade av en slump på UnderbaraClaras inlägg om jobb och det träffade mig på så många sätt. Clara drabbades av utmattning för ett par år sedan och berättar om hur hon ska lägga upp arbetet. Jag har inte drabbats av utmattning men tyckte det var så mycket klokt att tänka kring ändå. Jag har lånat några delar som jag citerar nedan. "Det största och kanske viktigaste jag nu gör annorlunda är att reglera min arbetstid. Bara för att mitt arbete är flexibelt betyder det inte att jag ska vara flexibel. Jag svarar till exempel inte på jobb-sms på kvällar eller helger och undviker också själv att skicka sådana. Jag kollar inte mailen på kvällar, helger eller lediga veckodagar. Och kvällsjobb sker BARA i yttersta nödfall. Alltså max att det får förekomma någon gång i månaden. För om det enda sättet för mig att få ihop mitt arbete är att kvällsarbeta – då är det något fel på min arbetsbelastning.” Det här tar jag till mig! Jag har alltid satt ära i att vara en flexibel person och att ”jag fixar det!” även om det innebär att jag sitter uppe halva natten eller är borta hela helgen. Det var bra på många sätt när barnen var mindre och jag var hemma med dom - att kunna ”ta igen” utan att göra avkall på tiden ihop (men avkall på tiden för återhämtning själv) men nu är barnen ”stora” och hänger inte på höften längre. Jag ska bli bättre på att hålla arbetsdagen till när dom är på Fsk/skola och inte se det som att min andra arbetsdag börjar efter läggning av kidsen. Här kommer jag nog behöva kämpa lite för att komma ur vanan. Jag vill att mina kvällar ska vara tid med Hugo, tid med vänner/familj, tid för mig själv. "Jag säger nej eller kanske istället för att säga ja till erbjudanden och förfrågningar. Förut hoppade jag på allt, peppade igång och slängde iväg tusen egna idéer. Nu tvingar jag mig att säga nej och fundera. Dåligt entreprenörskapstänk suckar säkert många. Men jag är nöjd med min arbetsbelastning nu och den räcker till att försörja mig och mina anställda. Därför innebär varje ny jobbidé att jag måste plocka bort något jag redan gör. Med det perspektivet är det lättare att hålla huvudet kallt.” Oh så svårt men viktigt! Jag är glad över att inte ha tappat samarbetspartners under min semester men jag får SÅ många roliga förfrågningar som jag vill säga ja till på en gång. Men även om en sak är rolig kommer det inte bli roligt när det är 10 till och en tight deadline. Att våga säga nej (även om jag gillar företaget, produkten och upplägget!) kommer bli en utmaning i höst. Jag kanske måste sätta mig och göra en ordentligt plan för hur stor samarbeten jag har ”plats” för i höst. Och då kunna bolla tillbaka roliga förfrågningar till att tyvärr, jag har inte möjlighet att göra detta men om ni kan tänka er en kampanj den här tiden istället ställer jag gärna upp. "Mitt mål är att bli mindre effektiv. Det kanske också verkar galet? Är det inte meningen att man ska effektivisera? Nja. Mitt problem är inte att jag är ineffektiv utan att jag har för hög produktivitet. I alla fall sedan jag plockade in min assistent Charlotte som tog över många av surdegarna och väghindren i mitt företag. Det var helt rätt gjort men tiden jag sparar är det inte meningen att jag ska jobba ihjäl mig på – den ska ju ge mig lite luft och skönare tempo. Min målsättning är därför att arbeta på 70% av min arbetsförmåga istället för 100%. Jag kommer arbeta lika långa dagar men få mindre gjort. Knäppt? Kanske. Men här har jag utvecklat lite hur jag tänker." Bli mindre effektiv, what? Jag har alltid satt stolthet i att vara multitaskare och kunna klara av en miljon grejer under en dag. Effektivitetens mamma här är jag! Kanske har Clara rätt i att vi inte borde vara såna effektivitets-galningar utan köra ett lugnare tempo? Jag tror främst vi kvinnor sätter press på att vi ska hinna med så mycket på en dag, det är både det egna jobbet och så fixa utflyktsmatsäcken till barnen, köpa en blomma till släktingen som fyller år, ringa och fixa massa ärenden som rör hus och hem, handla och laga en näringsrik middag till familjen, träna och ta hand om kroppen, se till att det är städat osv i all oändlighet. Alla mammor som spenderat tid när barnen sover med att röja av listan på 10 punkter istället för att själva lägga sig på soffan och ta igen sig lite. Kanske borde man helt enkelt bli mindre effektiv? Gah vad svår den tanken känns! Den här hösten är en tankeställare för mig och jag kommer vrida och vända på mina upplägg tills jag hittar något som känns bra ända in i själen. - Har ni några supertips på hur man undviker stress och att kompromissa för mycket med sig själv? Hur hittar man den där balansen egentligen?
