Under Halloween hade jag ett samtal med en familjevän som ligger i en smutsig separation där föräldern skuldbelägger den andre föräldern inför barnen. Detta resulterar givetvis i förvirrade barn. Om man separerar och båda är rimliga föräldrar, hur kan man då ha mage att tala illa om den andre framför barnen? Tycker att @filindfors text är spot on. Två fel gör inte ett rätt. Be the bigger person alltid. Jag är själv ett skillsmässobarn och är tacksamt uppväxt med att mina föräldrar aldrig sa något ont om varandra. Nu när jag är vuxen har jag förstått att det var tufft bakom kulisserna men mina föräldrar har gett mig den finaste gåvan. Dom är sams och älskar varandra trots att kärleken tog slut. Vi umgås som en vanlig familj och vi har berikats med extra viktiga vuxna. Jag har fått tre fina syskon och jag är tacksam för min dubbla familj. Det finns många på sociala medier som jag tycker har skött sina separationer med guldstjärna. Se bara Bingo och Katrins relation, eller Gabriella Joss. Det är omöjligt att spekulera i hur det hade känts om jag och Hugo skilt oss men jag vet att vi hade fixat det för att vi måste. Vi har en livslång relation till varandra och vi är bästa vänner. Det låter kanske konstigt men Hugo är verkligen en man som jag skulle kunna tänka mig att skilja mig från. Jag litar på honom och jag vet att vi hade satt våra döttrars välmående i första hand och fortsatt att ha en god ton mot varandra oavsett anledning till varför vi valt att gå ifrån varandra. Idag är vi lyckliga och ett äktenskap är som att befinna sig i en evighets berg och dalbana. Vi befinner oss i en period i livet där barn och karriär styr vårt liv. Vi har haft snart 10 fina men också tuffa år tillsammans. Vi har blivit starka av våra erfarenheter och uppoffringar. Vi delar samma värderingar och en stark kärna i vårt förhållande är att vi tycker om att ha det roligt. Vi skrattar mycket tillsammans vilket alltid livar upp tillvaron när vi befinner oss i ett grått vardags ekorrhjul. Här är Rädda Barnens tips på hur man pratar med barn vid en skilsmässa: Hur långt innan man ska skiljas bör man prata med barnen om det? – Det allra viktigaste är att man ska ha bestämt sig innan, ta inte upp det med barnen om ni fortfarande bara funderar på det. Förklara också att ni har sex månaders betänketid och sedan ska ta det slutgiltiga beslutet. Hur mycket eller lite ska man berätta? Exempelvis att det är mamma som vill lämna pappa, men att han inte alls vill? – Det är viktigt att inte skuldbelägga varandra när ni berättar, utan försök förklara att kärleken ibland kan ta slut eller förändras och därför ska ni inte leva tillsammans längre. Är det väldigt tydligt att det endast är den ena personen som vill lämna, bör han eller hon kanske prata enskilt med barnen efteråt och berätta om sina känslor, men det är bara om det känns som att barnen har behov av ytterligare förklaring. Om den ena föräldern har träffat en ny partner är rådet att vänta med att berätta för barnen tills de nya rutinerna och familjekonstellationerna har fått sätta sig och att barnet har kommit tillrätta i dem. Om en ny partner presenteras för fort kan barnet känna sig utbytt. Det bästa är om ni föräldrar kan komma överens om när det känns som ett bra tillfälle. Barnet ska inte behöva berätta om den andre förälderns nya partner. Finns det särskilda saker som är extra viktiga att berätta för barnet? – Att separationen aldrig är barnens fel. Särskilt i skolåldern har barn mycket existentiella tankar och har lätt att anklaga sig själva, förtydliga då att det inte har någonting med dem att göra. Öppna upp för frågor och gör er tillgängliga, men tvinga inte barnen att lyssna om de inte vill höra. Hur ska man hantera den starka ilskan eller sorgen man kanske känner mot sin partner framför barnen? – Är det väldigt starka känslor är det att rekommendera att söka professionell hjälp. Boka tid hos en samtals- eller familjeterapeut och ta ansvar för sorgebearbetningen, hitta en plats där ni kan få hjälp att sortera i tankar och hantera känslor. Samtidigt ska ni inte dölja känslorna för barnen, framförallt om de är lite äldre, men låt aldrig barnen få en tröstarroll. Är det mitt i stridens hetta kanske det är bra att gå därifrån en stund och låta den värsta känslostormen lägga sig innan ni försöker kommunicera igen, så att inte barnen blir drabbade. Försök i möjligaste mån att lägga det som hände i den sårade kärleksrelationen bakom er och lägg istället allt fokus på föräldrarelationen. Finns det saker man absolut inte ska göra eller säga? – Det är viktigt att inte tala illa om varandra inför barnet. Barnet är en del av båda föräldrarna och om ni säger dåliga saker om varandra, så finns det risk att barnet känner sig dåligt. Det kan också leda till att barnet får skuldkänslor om de har kul hos den föräldern som de inte "borde" tycka om exempelvis. Tala inte illa om varandra framför barnen oavsett om ni är gifta eller skilda. De skapar negativa konsekvenser. Vi behöver ibland prata av oss om vår relation men spar det snacket till en vän istället♥️.
