Fick en skärmdump skickad till mig igår från en vän som ofta hänger med i kommentarsfältet på Bloggbevakning och hade blivit full i skratt av kommentaren. Tydligen har jag hunnit med en magoperation! Jag kan först och främst säga nej - jag har inte gjort en magoperation! Ni som följer mig har kunnat se min resa från otränad smalis innan barn - rejäl viktökning med Molly och en långsam nedgång efter henne för att sen bli gravid med Leonore och gå upp igen - ett nytt sätt att se på träning och hitta glädje i det och sen nu, när vår yngsta är 2,5 år gammal en rejäl satsning på träning och kost där jag gått in hundra för det. Under hela den här tiden har ni kunnat se inlägg från gymmet, bilder på magen i olika former och scener från vårt vardagliga liv. När jag skulle ha hunnit göra en operation i allt det vet jag inte men jag kan till 100% dementiera det. Så med det sagt önskar jag vi kunde sluta skamma kvinnor överlag och speciellt mammor. OM jag nu hade opererat mig tycker jag inte jag skulle få pekpinnar för det lika lite som jag tycker Elena (som Bloggbevakning inlägg handlade om) ska få det. Vi lever i ett så utseendefixerat samhälle och kraven på mammor att gå ner alla ’bebiskilon’ OCH göra det ’naturligt’ är bizarr. För att vara en ’bra kvinna’ ska du inte fokusera på din vikt under graviditeten utan äta ALLT (utom det förbjudna som ost, chark, sushi osv) helt obrytt men inte gå upp mer än kanske 10 kg. Sen när bebisen kommer ska du helt strunta i din kropp och bara vara tacksam för din bebis och äta allt du vill men ändå gå ner alla dina kilon. Fast inte genom att träna för då bryr du dig inte om det viktiga (din bebis) och vikthetsar. Snart ska du vara i din gamla form men helt utan ansträngning eller tanke på det och det ska ha gått ’lagom’ fort också. Då är du en hälsosam mamma. Är det konstigt att kvinnor känner en press att gå ner alla mammakilon fort och kanske tar till en fettsugning för att få sådär snabba resultat? Ännu mer då kändisar som blir mer granskade och får löpsedlar om att ’nästa bebis på g?’ såfort magen putar lite? Nej jag kan förstå dom som inte vill lägga massa tid och energi på gymmet och kosten men jag tycker det är sorgligt. Sorgligt att vi ska känna sån press att bli ’vanliga’ i kroppen igen att vi tar till operationer och fettsugningar för att duga. Alla kroppar är lika bra oavsett hur den ser ut - det viktiga är hur den känns! Jag vet att vissa av er tycker jag är dubbel eftersom jag själv tränat hårt och gått på kostschema men för mig är det två olika saker hur JAG vill förbättra min styrka, smidighet och uthållighet och hur jag ser på vikthets ocg andras kroppar. Jag skulle aldrig se ner på nån som inte har intresse i träning och det liv jag har som möjliggör en sån här satsning. När jag säger att alla kroppar är bra menar jag det. Min relation till kroppen är inte helt oproblematisk (vems är idag egentligen) och visst fastnar jag också i tankar om mitt utseende men jag strävar verkligen efter ’en kropp är bara en kropp’ och fokusera på prestation framför utseende. Vi har bara en kropp - Man behöver inte älska den men acceptera den som den är!
