Det känns märkligt, att barnen är borta i ett par dagar denna vecka. Som att det plötsligt kommer att finnas en MASSA tid! Och att jag kommer få ledigt från mitt obetalda arbete som personlig assisent ? -Är jag hemsk om jag stänger dörren till lekrummet som ett statement för att inte ägna kvällarna till att plocka en massa leksaker? -Att jobba på kvällarna tillhör vanligheten. Det är något jag gärna uppoffrar för att ha eftermiddagarna med barnen fria. Denna vecka vänder jag på det och kommer INTE att offra kvällarna! -Kommer inte heller ägna en sekund till att tvätta eller tänka på att laga middag. Högen med tvätt får vänta tills när dom är tillbaka, och det får bli hämtmat? -Passar på att träffa vänner för att boosta mina viktiga relationer -Dricka ett glas vin till maten en helt vanlig tisdag! -Inte skapa friktionsfria mornar med att lägga fram kläder och fixa och dona för att allt ska gå så snabbt som möjligt. Nu blir det spontana val på morgonen! -Dricka Pepsi Max på morgonen om jag känner mig sugen -Strunta i veckohandlingen, den här veckan blir det stundens humör som får avgöra allt -Den ”gyllene” timmen efter hämtning som brukar vara kaos ska jag slänga upp fötterna på soffan och lata mig till max i tystnaden -Kvällsträning här kommer jag! -Kommer inte behöva smyga med mitt turkiska peppar -Känns nästan olagligt att det är jag och Hugo som kommer att styra kanalvalen. Vi är vana vid att bli nedröstade men nu kan VI välja -Det känns lyxigt att få möjlighet till spontanitet. Som att kanske köra en bio om vi får feeling för det En del av mig känner att jag vill maxa dessa dagar. Göra allt som jag i vanliga fall inte har möjlighet till. Men den andra delen säger också ”bromsa Paula och passa på att chilla”. Vi får ta dag för dag, men känner mig barnsligt exalterad just för att jag i ett par dagar inte kommer behöva utgå från någon annan än mig själv! //Vad hade du gjort under fem barnfria dagar?
