Fick en kommentar under helgen som fick mig att haja till under den här bilden. "Kul med tuttar som en 63 åring". En sådan här kommentar skulle ha gjort mig ledsen för ett par år sedan. Jag har varit gravid två gånger, min kropp har gått upp och ner i vikt och mina bröst har fyllt ett livsviktigt syfte. De har gett mina två barn föda, närhet och trygghet. Jag ska inte ljuga. Bröstens utseende har varit tufft att acceptera. Så pass tufft att jag har gått till en skönhetsklinik för en konsultation. För tre år sen gjorde jag ett val. Jag valde att jag vill vara varm och mjuk och att jag skulle sluta hänga upp mig vid komplex för brösten. Det är ett val jag har ÄGT i snart tre år. Jag tror att allting handlar om ett mindset. Det finns ingen kroppsdel som definierar vem jag är, utan mina kvalitéer som är mätbara finns i mitt hjärta. Det är mina egenskaper som talar om vem jag är, inte mina bröst eller någon annan del av min kropp. Mitt mindset idag säger att jag är bra som jag är med alla mina skavanker. Oavsett om dem beror på tidigare graviditeter eller inte. Det var befriande att slå sig loss från komplexen för brösten, det finns ingen mening till att tänka illa om sig själv. Däremot har jag full förståelse till om man väljer att genomgå ett genomtänkt skönhetsingrepp. Om du känner att det är det som krävs för att du ska orka må bra i dig själv så är det så. Men tänk igenom det noga och gå för guds skull någon riktigt, riktigt bra♥️. För något år sedan hade kommentaren ovan sårat mig. Idag känner jag att jag äger känslan och att andras åsikter inte påverkar mig märkbart. Däremot blir jag genuint ledsen för att den typen av kommentar ens existerar. Det är tråkigt att en kvinnas kropp fortfarande står i centrum för andras tyckande och tänkande. Jag kan inte påverka hur mina bröst ser ut. De har fyllt ett livsviktigt syfte och för de är jag evigt tacksam. Amning är ingenting man kan ta för givet men för mig funkade det fint båda gångerna. Något jag däremot kan påverka är att träna mig till en bra röv, tji fick du!
