Följer ni också mediabevakningen med andan i halsen dessa dagar? Tänk hur snabbt ens tankar kan ändras. Jag var inte alls rädd för Corona för bara några dagar sen, nu känner jag en stigande oro för hur allt ska bli. Jag är inte längre så rädd för att själv bli smittad. Självklart är det inget jag vill och jag är vaksam mot situationer som utsätter oss för smitta. Men min stora rädsla är i hur det här påverkar samhället. Hur många kommer få sparken från sina jobb? Hur många arbetsplatser kommer behöver dra ner på allt eller rent av gå omkull? Kommer vi få brist på mediciner och kommer folk dö av att vårdplatserna inte räcker till? Jag vet att vissa av er inte tycker man ska spä på oron men jag tror det är viktigt att vi ändå är öppna med tankar och oro. Å ena sidan vill jag isolera mig och mina små hemma men å andra sidan känns det ohållbart att göra det fram till sommaren som det pratas om att viruset nog kommer hålla i sig till (minst). Vi kan ju inte stänga ner helt. Samhället måste fortsätta vara i funktion. Det måste finnas folk i matbutikerna, på apoteken, på bussarna och i tunnelbanan. Tågen måste fortsätta gå och folk måste kunna fortsätta ha en försörjning helt enkelt. Hur länge ska vi vara så här rädda? Det har varit en negativ stämning i kommentarsfälten. Inte på det vanliga sättet att det är riktat mot mig och vad jag pysslar med utan mot andra kommentatorer. Jag ber er att inte vara aggressiva mot varandra i kommentarsfältet. Jag förstår att panik och oro kan göra oss extra retliga och att vi skriver saker i affekt men jag tror verkligen vi behöver vara extra medmänskliga dessa dagar när det är så mycket oro och rädsla i samhället. Jag tänker på krigsmantrat ”Keep calm and Carry on” från andra världskriget. Trots det som händer måste vi fortsätta leva och det hjälper ingen att hugga och kalla folk idioter eller dumma i huvudet. Förminska inte andras rädslor genom att säga att man är sinnessjuk. Vi måste hjälpa varandra i såna här lägen. Jag har sett i flera Facebook-grupper att folk som bor i lägenhetshus sätter upp lappar där man erbjuder sig att hjälpa äldre och sjuka att handla om behovet finns. Så fint gjort! Är du ung, frisk, tillhör inte någon riskgrupp är det fantastiskt att erbjuda hjälp till andra. Tänk självklart på att inte sen gå hem till den äldre utan lämna allt utanför dörren ifall du bär på någon smitta utan att veta om det! Sen det här med att bunkra... Bunkra LAGOM. Jag fick också en instinktiv känsla att jag ville köra förbi affären och köpa på mig ALLT men sansade mig efter att ha pratat med Hugo. Det är bra att vara förberedd och ha mat i frys och skafferi så man klarar sig hemma i 2 veckor men vi behöver inte stapla vita bönor i tomatsås, makrillburkar och ärtsoppa på burk som vi aldrig äter annars. Majoriteten av oss kommer (förhoppningsvis) inte drabbas av covid-19 och all den här maten vi köper på oss borde ätas upp! Så köp inte sånt du inte vill äta ”i vanliga fall” helt enkelt! Och tänk på dom som kanske inte har möjlighet att bunkra, köp inte upp allt för egen del så det inte räcker till andra. Samma sak med tvål, rengöringsmedel och handsprit. Det behöver räcka till alla! Och för er som STJÄL handsprit från sjukhusen - skäms! Där om någonstans behöver det finnas sådana saker för tusan! Den här bilden har jag sett cirkulera på Instagram och den träffar helt rätt tycker jag! Den här helgen ger tid för eftertanke och jag ska försöka andas djupt och inte låta rädslan skena iväg. Ta hand om er allihopa, kom ihåg att this to shall pass!
