Jag fick kommentarer om vad jag tycker om årets julkalender och länk till den här krönikan av Atilla Yoldas. Och jag känner att jag verkligen håller med krönikören! Det första jag reagerade på med årets julkalender var just det här med att tomten säger att föräldrar klär ut sig tomten varje år. Då kikade jag på barnen för att se deras reaktion men den uteblev och det var inget jag heller hakade upp mig i. Men under avsnittens gång har jag verkligen känt ett skav när vi tittat och blivit lite fundersam. Å ena sidan tycker jag kalendern är SÅ mysig i scenografin och det är verkligen JUL överallt. Jag tycker en julkalender ska ge julkänsla och det lyckas dom med. Det är roligt bara att titta på nya detaljer i tomtehuset där det är maxat till taket med olika juligheter. Och det är ett roligt upplägg i att det är tomtefamiljen med nissarna vi får följa. Men jag hajade till när det började pratas om att tomten ska banta för att få plats i skorstenen till jul. Att han inte får äta lussebullar eller tomtegröt utan bara får gröna smoothies. I tider som dessa när det är mycket kroppshets kände jag det ila i mig av dom grejerna, att barnen ska få med sig att man ska gå på juicediet och att man inte får äta goda saker som man verkligen vill ha. Det är inte tankar jag tycker barn ska få med sig. Visst är det så att man inte ska äta obegränsat med lussebullar men det föräldrarnas roll att se till att det finns ”lagom” mycket gotte. Det är inte barnets ansvar att äta lagom och tänka på återhållsamhet. Jag tycker inte heller om alla pikarna tomten får om sin mage och glupskhet pekar åt att tjock = dåligt. Han ska skämmas när han vill äta en bulle och han ska pina i sig juice som är äcklig. Bara för att det är så dåligt att vara tjock. Vad är det för signaler att skicka ut till alla barn? Dessutom så ska ju tomten vara rund och tjock, det är ju så man känner tomten! Det här är inget barnen reagerat på vad jag har märkt av men jag är lyhörd inför alla signaler. Jag vill inte förkomma med att ta upp saken ifall det är så att det gått dom obemärkt förbi, då väntar jag hellre på att jag hör något i deras tankar att regera på. Hemma pratar vi inte utseende och kropp på det sättet. Barnen vet att alla ser olika ut och att alla kroppar är bra. Att det är bra att äta mat så man blir stark och att man får äta godis ibland för att det är gott. Vi fokuserar mer på vad kroppen kan göra än hur den ser ut. Att dom kan springa fort eller lyfta tunga saker eller orka en lång stund. Jag hoppas inte julkalendern sätter griller i huvudet på dom. Sen är det fler saker som skaver med kalendern. Att tomten hånas för sin utbrändhet och bara ska skärpa sig. Psykisk ohälsa är på allvar och inget som man bara kan ”skärpa sig” med. Eller att tomtemor bara ska passa upp på tomten och dona i hemmet, hon ska bara vara glad och klämkäck och sopa banan för männen. Och att det ofta blir en ”fördummande” dialog gentemot barnen som tittar på kalendern ibland. Det blir liksom lite väl fånigt. Nej... i början tyckte jag kalendern var mysig men nu är det mycket som skaver med den. Med tanke på hur stor del den har i så många barns liv under hela december och vilka intryck den kan göra tycker jag det är synd att SVT väljer att spela på gamla könsroller, att göra sig lustiga över psykisk ohälsa och kroppsskamma. Nu känns det som att vi tittat för långt för att vi skulle ta bort kalendern (barnen älskar ju morgonrutinen och vill veta hur det går) men jag känner inte riktigt ro när vi tittar utan sitter på spänn inför om det ska komma något riktigt knasigt. Vad tycker ni om årets julkalender? Har ni också reagerat något på dom sakerna i inlägget?
