Igår hände en otroligt tragisk händelse, ett stenkast bort från vart Leonore befann sig. Hon hade träning när Aftonbladets notis kom. För det första, jag blir helt uppgiven av att en tionde person blev skjuten till dötts denna månad. ”En ung man” alltså ett barn. För det andra, detta kröp under skinnet på mig. Jag är uppvuxen i området och hängde jämt på idrottsplatsen som tonåring. Min lilla dotter befann sig nära mordplatsen och hade träning när det hände. Vad fan är det som händer… Det är inte det här samhället jag vill att mina barn ska växa upp i. Jag vill inte känna en oro över att dom i tonåren ska befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och riskera att träffas av skott påväg till träningen 😭😭. Gängkriminaliteten, våldsvågen och dessa fruktansvärda mord på unga människor sker överallt. Många kommuner är drabbade. Detta har varit ett akut samhällsproblem länge nu. & utvecklingen blir bara värre och värre. Hur ska utvecklingen vända? Vilka åtgärder görs egentligen? Känner mig genuint ledsen. Jag vill inte tro att det är hopplöst att vända men det känns som det. Mina tankar finns hos den unga mannen som igår avled blödandes utanför en idrottsplats. Mina tankar går också till hans anhöriga och alla barn som befann sig på platsen och låstes in i omklädningsrummen. Kan knappt föreställa mig rädslan. Fyfan alltså 💔. En helgkväll någonstans i Fruängen för 17 år sedan.
