Jag såg att Magdalena Graaf hamna i blåstvädret för att hon känner sig nöjd i sin hälsosamma kropp utan sina gamla fläsktuttar, löshår, botox eller förlängningar i håret. Folk reagerar mer på delen med fläsktuttar i hennes inlägg än det att hon känner sig bekväm i kroppen. Borde inte fokus ligga på att hon känner sig hälsosam och mår bra - oavsett om det med eller utan "fläsktuttar" hon gör det? Ganska länge nu har jag känt att jag inte får vara stolt över min kropp. Det har påverkat mig i att jag velat övertyga er om att jag inte ens tänker på kroppen och att jag ser den bara för funktion. Jag har velat att det ska vara så men jag är väl precis som alla andra som tänker både på hur jag mår och hur jag ser ut. Min strävan är fortfarande att kroppen ska vara "bara en kropp" och inte så laddat men samtidigt vill jag inte hymla med att jag är stolt över den träningsresa jag gjort och att jag mår bättre nu i min "nya" vältränade kropp jämfört med min tidigare otränade. Och med må bättre menar jag både funktionsmässigt och min syn till min kropp. För helt ärligt, JA jag känner mig snyggare också. Jag tycker mer om att se min spegelbild eller foton på mig i den kropp jag har nu. Jag känner mig löjligt glad och stolt när jag får se mig själv i kampanj för Nike på stan, är det jag som köttar på sådär? Jag har inte mått dåligt i min kropp tidigare eller känt mig ful, inte så, men jag känner mig helt enkelt bättre nu. Som Pulkan 2.0. Trots mina minimala tuttar och utstående öron som jag fortfarande får kommentarer om. Så känner jag mig nöjd när jag ser mig i spegel och som att spegelbilden matchar mig. Förstår ni hur jag menar? Jag tränar inte för att känna mig snygg men jag känner mig snyggare med träningen. Det känns nästan som att det är lite fult att säga det rakt ut. En kille kan "komma undan" med det mycket enklare, att han måste bygga muskler för att se bra ut liksom. Jag tycker mina muskler är snygga och att jag får en glow inifrån och ut av att få igång flåset. Men att jag är mer nöjd i den här kroppen jag har nu gör inte att jag ser negativt på kroppar som liknar den jag haft tidigare. You do you och må bra i den kropp du har! Sen tycker jag det är knepigt med sociala medier och allt som rör kroppen. Hur man än gör gör man fel. Är man öppen med sin viktresa, träningsresa eller ingrepp så hetsar man. Är man inte öppen så är man falsk, försöker luras eller gömmer undan. Är man tjock och stolt kommer någon och säger att det är farligt att vara tjock och att man borde gå ner i vikt. Är man smal och stolt kommer någon och säger att man shamear andra och att man är ätstörd och borde gå upp i vikt. Gillar man att träna och visa resultat så hetsar man. Hur man än gör har man endan där bak. Jag testade botox och lyssnade till det "alla" predikat angående ingrepp och sociala medier, att OM man gör det ska man vara tyst med det för att inte normalisera. Jag gjorde min botox som en vanlig betalande kund och absolut ingen sponsring eller reklam. Jag höll allt för mig själv. Lång tid fick jag kommentar på kommentar om att jag "gjort något ingrepp och varför godkänner du inte kommentarer om det?". Jag godkände kommentarerna men svarade inte på dom, för att jag inte ville och för att jag blev förbryllad över hur man egentligen ska göra rätt. (och för att förtydliga, jag har bara testat botox vid ögonrynket - jag har inte något i min panna eller i mina läppar som ofta påstås utan det är faktiskt så jag ser ut helt naturligt) Det jag ville komma till är att jag inte förstår varför så många blir så upprörda över hur andra vill se ut eller vad andra har för ideal. Kan vi inte låta folk ha sina målsättningar och tycka att det får stå för dem så jobbar jag utefter mitt egna mål? - Är ditt ideal kurvor, smal, tjock, magrutor, fläsktuttar, platta tuttar eller vad sjutton vad som helst så är det lika OK som allt annat! Så länge DU trivs i din kropp!
