Imorgon ska jag gå på konsultationen för en eventuell bröstoperation. Här kommer ett urval av mina frågor: -Hur ser rehabiliteringen ut? -Hur lång tid tar det innan jag läker så jag kan fortsätta att styrketräna? -Vilka risker/komplikationer finns? -Kan jag enbart lyfta brösten? Kontra lyfta och fylla? -Vad händer med brösten om jag ammar igen? Bör jag vänta och se om vi får fler barn? Det känns viktigt för mig att känna mig trygg och hellre ställa en fråga för mycket eller en gång extra. Just nu tycker jag bara att det känns extremt obehagligt att jag imorgon ska ställa mig toppless framför en främmande människa som ska se och känna på mina bröst, min Akilles häl gällande mig själv. Instinktivt kommer jag att skylla mig, det vet jag! Jag har inte tänkt på konsultationen eller mina bröst utseende sen förra veckan. I min vardag dyker inte dumma tankar upp. Det är nakenhet och bikinis som det blir tuffare. Personligen så föredrar jag små bröst, kan inte se mig själv i två bomber. Det är inte jag. Kan jag förklara det så imorgon? Att en eventuell bröstoperation om det nu innebär ett lyft, implantat eller båda är för min egna känsla? Att jag egentligen bara vill fylla tomrummet som amningen lämnat kvar? -Vart jag än landar i det här känns det bra med en villkorslös konsultation. Väljer att se det lite som att gå till gynekologen. Obekväma situationer men som i slutändan för med sig något gott. Jag hoppas att jag imorgon får svar till mig själv: vill jag detta för min egna skull eller för yttre påverkan samt ideal? Läs mina tidigare inlägg gällande min kluvenhet om brösten HÄR och HÄR // Fick en fråga om jag skulle amma vårt tredje barn om jag valde att göra en bröstoperation. Svar: Givetvis!
