Den här dagen blev inte som planerad. Jag hade planerat en administrativ dag där jag bland annat skulle blogga. En stilanalys av mig själv genom åren, ytterligare tips för att främja barns rörelseglädje samt fortsätta med bloggutmaningen. Men hur ska jag kunna stilanalysera mig själv medan en make i Örebro inte vet om hans hustru lever eller inte?Skolan ska vara en trygg plats. Skolskjutningar hör inte hemma där. Mobbning och utanförskap är skrämmande nog.Jag har försökt börja med dagens att-göra-lista, men gårdagens incident har kommit innanför skinnet och har istället fått mig att ifrågasätta hela min existens. Inte min privata, utan mer vad jag sysslar med.Idag har jag för första gången ångrat att jag aldrig tog upp studierna för att bli sjuksköterska. Idag har jag önskat att jag hade en samhällsviktig tjänst så att jag frivilligt hade kunnat hjälpa till. Idag känner jag att jag VILL. Jag vill addera studier i mitt liv. Jag vill göra mer nytta och jag vill hjälpa till. Jag vill dela med mig av min godhet och omtanke till fler än de i min närhet.Jag har känt att jag hamnat i en mental svacka på grund av utvecklingen i världen och samhället. Det eskalerande våldet har påverkat mig negativt. Alla sprängningar under januari månad… Hur ser framtiden ut?Ursäkta för luddiga tankar. Hela jag är ur balans idag. Jag håller med om att godhet måste övervinna hatet och oron. Hugo är för tredje veckan i rad på annan ort i jobbet. När han kommer hem kommer jag behöva sitta ner med honom och berätta om mina behov. Mitt behov av att hjälpa till i denna ovissa tid.-Kan ni inte berätta vad ni jobbar med? Jag vill inte nödvändigtvis ta upp studierna för att bli just sjuksköterska. Det känns som att ungdomar och unga vuxna är i riskzonen. Specialpedagog? Socionom och söka sig till socialt arbete? Jag måste själv läsa på ❤️.
