Tidigare i veckan kom jag hem till en urgullig konversation som tjejerna hade i köket. De höll på att göra mellis och pekade på olika saker som de paxade.Jag: Hej älsklingar! Vad gör ni för något? Tjejerna: Vi paxar saker som vi vill ha när vi flyttar hemifrån. Jag: 😂😂😂😂Alltså, paxandet blev helt orimligt när de började peka på matbordet och skänken. Det hör väl inte till vanligheten att barn tar med sig möbler? Det gjorde i alla fall inte jag. Jag minns det som att vi handlade mycket nytt när jag flyttade hemifrån. Jag tror inte att en enda sak följde med, förutom prylarna och möblerna i mitt rum. Så tror jag inte att jag vill göra när den dagen kommer och tjejerna flyttar hemifrån. Det känns fint att båda får med sig saker hemifrån.Som jag skrev förra veckan gällande flyttar, jag personligen är inte speciellt emotionellt fäst vid saker. Vill någon ha vattenkaraffen – ta den. Vill någon ha vasen – ta den. Jag kan tänka mig att tjejerna kommer vilja dela upp julkulorna. Varje år tjuter de av glädje när de hänger upp just den där kulan som de tycker om så mycket. Utflytt av två barn känns spontant dyrt. Börjar man samla några år innan, eller hur går man tillväga? Det är förhoppningsvis många år bort, men det känns ändå klokt att ha börjat tänka på det. Och för min del behöver inga beslut skyndas på. Barnen får bo hemma så länge de vill. Självklart vill vi hjälpa dem in på bostadsmarknaden, men de kommer behöva kunna finansiera sitt boende.Usch, jag vill inte ens tänka på det. Hur tyst det kommer vara utan dem. Tanken på hur livet kommer se ut sen får mig verkligen att uppskatta kaoset. Hur härligt det ändå är att komma hem till en HÖG av skor innanför ytterdörren. Att komma hem till ett kök där barnen och deras kompisar gör mellis. Ljudet av en fotboll som konstant studsar. Barn som fortfarande vill sova med oss när kvällens mörker känns otäckt.Vi har barnen bara till låns. Njut fullt ut av lånet 🥺♥️.
