I helgen läste jag om hur Zara Larssons tidigare creative Director hånat hennes armar (som alltså skulle vara för tjocka) i nån konversation med sin partner Azealia Banks som lagt ut allt på Instagram. Det kändes fruktansvärt ofräscht på flera olika plan. Att en anställd/kollega sitter och gör sig lustig över sin chef/kollega på det sättet. Att det är kopplat till utseende (inte för att det är OK att håna folks personligheter eller ageranden heller men just utseende känns så lågt?). Att det ska vara viktrelaterat. Att det viktrelaterade ska vara kopplat till värde som människa och förmågan att vara attraktiv. Nä, hellre "feta" armar än att vara helt jäkla tom i huvudet säger jag bara... Och sen också om man tar med paremetern att Zara inte ens är stor rent fysiskt. Det är självklart inte mer OK att håna folk som är överviktiga för deras vikt men det blir liksom extra förminskande både för Zara och för folk som väger mer att hon ska tjock-hånas på det sättet. Jag har också svårt att förstå varför Azealia väljer att lägga ut deras privata konversation som innehåller dom här kränkningarna publikt på Instagram? Taskigt mot Zara, framställer henne själv som så osympatisk och bara så himla onödigt? När jag ser Zara Larsson ser jag en sån jäkla power-kvinna med så mycket pondus. En bra förebild för mina döttrar. Jag vill inte att dom ska bli matade med bilden av att en kvinnas värde ligger i hur hon ser ut eller att Zaras kropp på något sätt skulle vara fel. Därför tycker jag det är så jäkla bra av Zara att "call him out" och ge honom kicken på direkten, you go girl! Jag så otroligt otroligt trött på att vikt och utseende alltid ska användas som något slags slagträ eller för att komma med tjuvnyp. Jag är så trött på att i princip ingen kvinna kommer undan det och att så mycket värde ska ligga i hur man ser ut. Samtidigt som man blir kallad utseendefixerad, ytlig eller hycklare om man tränar, använder smink eller fixar sig på något sätt. Är det konstigt att kvinnor lägger tid och pengar på massa produkter när vi samtidigt får höra "vad trött du ser ut!" om man skippat concealern en dag. Eller konstant får pikar om viktuppgång eller viktnedgång. Jag har otaliga icke-godkända kommentarer som snabbt ska pika in med "åh vad härligt att du lagt på dig lite nu!" när jag har en bylsig tröja parallellt med kommentarer om att "du är alldeles för smal, försöker du gömma det med tröjan?". Samma bild får kommentarer om vikt åt olika håll. Det är tröttsamt och nötsamt - för det nöter ju. Även om man är redo på att folk tycker och tänker saker om en när man väljer att vara offentlig så nöter det på en att få ständiga kommentarer om utseende. Jag tänker på Kim Kardashian som för några veckor sen gick ut med hur dåligt hon mådde över att bli vikthånad i pressen när hon var gravid. Jag blir ledsen att hon ens behöver "försvara" sig med att hon fick havandeskapsförgiftning och därför svullnade mycket. En gravid kvinna ska inte behöva bli hånad över sin vikt oavsett om hon är svullen eller inte, går upp många kilon eller knappt några kilon. Hennes fokus ska inte behöva ligga på att se bra ut - hon ska få ro att ta hand om sig och MÄNNISKAN hon skapar i sin kropp. Herregud. Trots att jag börjar bli gammal i gejmet blir jag ibland förvånad över hur elaka folk kan vara. Både i kommentarsfält eller i tidningar. Hur man bete sig och skriva till eller om andra människor. Att man liksom tappar tänket på att den man skriver om inte bara är en karaktär eller ett ting utan en människa av kött och blod med känslor och tankar och ett mående som påverkas. Och varför varför varför ska vi lägga så mycket energi på andras vikt oavsett om det är att den är för låg eller hög. Dessutom när vi sen följer upp det med att kritisera folk (kvinnor) för att de bryr sig om vikt och utseende. Det är så mycket damned if you do damned if you dont. Tänker tillbaka på resan till Maldiverna, en av dom bästa resorna i mitt liv men där mitt främsta minne är alla kommentarer jag fick om min kropp, hur fel den var och hur den skulle leda till att jag skulle bli lämnad av pappan till mina barn. Hur sjukt är inte det?
