Jag träffade Filippa Rådin en snabbis igår på kontoret. Hon berättade att hon kände sig låg för att Anja är borta vid OS. Jag frågade hur länge hon skulle vara borta: 4 veckor. -Helt missat att ens tänka över det tills jag snubblade in på Jessica Almenäs instagram där hon fått en vass kommentar av en Sara(är det samma Sara som härjade inne hos mig förra veckan tro?) om att hon är en hemsk mamma som lämnat sin sex månaders hemma för att arbeta vid OS i fyra veckor. Personligen skulle jag ha vikt mig- jag hade aldrig klarat fyra veckor ifrån Hugo och tjejerna. Det handlar inte om att jag är kvinna, det handlar om hur jag är som person. Jag är familjekär och tar familj före karriär. Hugo hade inte heller klarat av det-också pga. hur han är som person (han messar ”jag saknar dig” bara jag går ut en lördagskväll och lämnar honom kvar ensam hemma). För det dömer jag inte andras val. För det är jag inte missunnsam. För det är jag inte elak. Varför i hvete känner då andra att ha sig rätten att spy galla över deras val? Över hur deras arbetssituation ser ut just nu? Man måste få kunna vara mer än mamma, man måste kunna vara människa med drömmer utöver familjen utan att bli kritiserad av andra kvinnor. Det är givet att man ska följa drömmar, och ta chanser man får trots familj. Anja Person är en folkkär profil inom Sverige, likaså Jessica. Helt klart kvalificerade för det arbete dom står inför OS. Tillsammans kommenterar dom OS och jag hoppas att dom finner tröst i varandra om dom längtar hem. Det är larvigt hur vi hela tiden säger att samhället blir mer jämställt men ändå är de kvinnorna som blir ifrågasatta och kritiserade. En annan intressant aspekt är att tydligen har Anja inte fått skit på det sättet som Jessica har fått. Beror det på att det fortfarande finns en mamma hemma hos familjen Persson/Rodin? Beror det på åldern av deras barn? Vissa kanske blir provocerade över att man lämnar bort sitt barn och ”skiter” i dom. I så fall blir jag personligen mer provocerad över dem som ”aldrig sovit en natt utan mitt barn”. Men som sagt, jag dömer inte för det. Man ska aldrig behöva förklara sig, ens familjesituation är för individuell. Vi gemensamt måste bara enas i att vi inte alltid tycker och tänker likadant. Och det är okej! Så heja Anja och Jessica! Hoppas ni rockar den här OS tiden, och att ni kommer hem fulla med energi och siktar in er på nya drömmar!
