<p class="p1"> <p class="p3"><span class="s2">Den frågan dök upp i dagens frågelåda på Instagram och det knöt sig i magen </span><span class="s3">🥺</span><span class="s2">. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">För lite mer än en månad sen fick jag ett missfall. Ett tidigt sådant men ändå. Det är mitt tredje missfall och det fick mig lite ur balans men inte alls på samma sätt som missfallen mellan tjejerna. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Såhär, vi hade absolut kunnat ha tre barn. Nu har vi två och jag är världens lyckligaste förälder. Våra döttrar är helt fantastiska och jag känner mig så himla stolt över dom. I snart elva år har jag prioriterat dom över allt annat. Jag känner i mitt hjärta hur engagerad jag varit och stolt över tiden vi haft tillsammans. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Om det ”bara” blir Molly och Leonore är jag mer än nöjd. Dom gör mitt liv komplett. Vid missfallet blev jag ändå ledsen och sörjde det som aldrig blev. Om hjärtat skulle få bestämma skulle jag kunna tänka mig fler barn, en till kull. Men inte på ”bekostnad” av vår lilla fyrklöver. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Skulle vår relation klara av nya småbarnsår? Skulle jag bli en mindre uppmärksam tonårsmamma om jag dras med eventuell sömnbrist? Hur skulle vi fördela föräldraledigheten och parera jobbet? </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Jag och Hugo skulle verkligen behöva prata igenom ett tredje barn. Jag tror inte jag skulle må bra av att säga ”vi kör, det reder sig längst vägen”. Jag kanske tänker märkligt men vi har ett fungerande liv med äldre barn i helt andra faser. Jag må tänka praktiskt och vet att jag just nu inte tar hänsyn till kärleken för det tredje barnet. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Hon eller han skulle precis som dom andra göra så att hjärtat växte ytterligare en gång.<span class="Apple-converted-space"> </span>Jag har rum för mer villkorslös kärlek. Men det är så viktigt för mig att vara rörande överens och ha en plan för en så stor omställning. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Hugo har såklart stöttat mig den senaste månaden. Jag har varit ledsen och han har lyssnat och tröstat. Vi har smugit lite i samtalsämnet, om vi vill ha ett tredje barn eller inte. Ingen av oss säger varken bu eller bä. Vi är absolut öppna men har inte riktigt orkat prata om det på riktigt. Från min sida känns omställningen läskigare med tanke på att ålderskillnaden hade blivit stor. Jag är rädd för att inte räcka till för mina stora eller min lilla. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Det var länge sen jag var såpass privat. Vill gärna skriva personligt men detta är inom mitt privatliv så jag skulle uppskatta god ton </span><span class="s3">❤️❤️</span><span class="s2">.</span></p> <p class="p3"><span class="s2"> </span></p>
